I veckans nyhetsbrev: Tareq Taylors matresa, Chorus Girls, Tillbaka till framtiden: filmen som blev ett fenomen, Morricone: filmmusikens mästare, Bird Box Barcelona, Bird Box, Promising Young Woman & Vägen (The Road).
Tareq Taylors matresa
Tyvärr missade jag första säsongen av Tareq Taylors matresa, men turligt nog för oss matdiggare är det dags för säsong 2 nu på måndag. I den här säsongen åker han till England med Tony Irving. Eftersom jag knappt sett en sekund av Let’s Dance så har jag inte bekantat mig så mycket med Tony Irving tidigare men bara några sekunder in börjar jag förstå er som är förtjusta. Han verkar vara en riktig charmknutte.
Det hjälper väldigt mycket att jag är förtjust i brittisk mat, för en hel del mat blir det (smarta läsare har redan snappat upp den detaljen). Nackdelen är att man skulle vilja vara där. I andra avsnittet provar Tareq indisk mat i Manchester och det är inte klokt hur god maten ser ut. Stänger av. Närrå, för sen berättar Tony om hur det var att komma ut som homosexuell i 1970-talets England – då får programmet ett helt annat djup.
Tareq Taylors matresa har premiär på SVT Play den 17 juli.
Chorus Girls
Chorus Girls är en dansk dramaserie som handlar om åtta dansare på nöjesfältet Bakken utanför Köpenhamn i 1970-talets Danmark. Serien är delvis baserad på verkliga händelser där danske komikern Dirch Passer lurar i kulisserna. I några av huvudrollerna ser vi Ulla Berit (Mille Lehfeldt) som enligt »alla« är för gammal men får vara med »ett år till«, Joy (Marie Reuther, känd från Kamikaze) som snuvar sin bästis på en plats i danstruppen och Sussie (Marie Bach Hansen) som är ihop med den svartsjuke och kontrollerande kvinnomisshandlaren Robert (välspelad, av senaste hemliga agenten Carl Hamilton, Jakob Oftebro).
Två avsnitt in tycker jag att serien balanserar bra på linjen mellan flamsigt gubbsjuk (vilket så klart är meningen) och starka kvinnor i ett … danskt drama (det kanske lät tråkigt, men jag kommer se mer).
Chorus Girls, säsong 1, har premiär på SVT Play i dag.
Tillbaka till framtiden: filmen som blev ett fenomen
Oavsett om du har sett Michael J Fox-dokumentären som jag skrivit om tidigare eller inte än är det ett måste för alla Tillbaka till framtiden-älskare att se dokumentären som just nu finns på SVT Play om filmen. Den är kanske i överkant positiv (som när de hyllar gamlingsmakeup som ju med dagens mått mätt ser helkackig ut) men det gör bara dokumentären precis lagom puttrig.
Tillbaka till framtiden: filmen som blev ett fenomen finns på SVT Play.
Morricone: filmmusikens mästare
Dokumentären om kompositören Ennio Morricone finns också på SVT Play. Jag hade planerat att se filmen innan jag skrev om den, men när jag såg att dokun är två och en halv timme lång fick det bli ett sommarprojekt i stället. Snacket går nämligen att den är mycket bra.
Morricone: filmmusikens mästare finns på SVT Play till den 30 april 2026.
Bird Box Barcelona
Eftersom jag inte har hunnit se Bird Box Barcelona än såg jag om en del av originalet med Sandra Bullock i huvudrollen. Den börjar rätt mycket bättre än jag mindes den, men jag har så svårt för tropen att människor helt har slutat döpa sina barn och djur i framtiden (i alla fall när framtiden är av det dystopiska slaget) att jag blir lika blasé som framtidens föräldrar… Här heter barnen Girl och Boy, precis som pojken Boy i Vägen (kort tips en bit nedanför). Daryl Dixons hund i The Walking Dead heter Dog. Sluta!
Kort öppet brev till (manus)författare: Ge för fan barnet/husdjuret ett riktigt namn.
Bird Box Barcelona har premiär på Netflix i dag.
Bird Box
Med anledning av att Bird Box-uppföljaren släpps i dag, återpublicerar jag min TVdags-recension av originalet.
Bird Box utspelar sig i en dystopisk framtid, där Malorie (Sandra Bullock) ger sig ut på en färd mot säkerhet – hoppas hon – med sina två barn. Det finns bara ett (okej, några) problem: De måste göra det i blindo för där ute finns en »osynlig och olycksbådande kraft« som gör folk självmordsbenägna.
Tyvärr lyckas inte regissören Susanne Bier så bra med att visa oss exakt hur läskigt det är att kunna se men att inte våga se.
Känns det igen? Javisst, storyn har en del likheter med A Quiet Place, precis som i de filmerna har ett av våra sinnen en stor roll i handlingen. Men filmen är ingen plankning, romanen som filmen är baserad på publicerades redan 2014. Josh Malerman, som skrev förlagan, var rädd att boken skulle förbises på grund av likheter med både M. Night Shyamalans-rullen The Happening och John Hillcoats Vägen. Men nu är det nog framför allt A Quiet Place han får stå ut med att filmen jämförs med. De två berättelserna är inte heller så lika, men känslan av att det här redan är gjort finns där.
Sandra Bullock är strålande, precis som vanligt, och kanske allra bäst är hon när hon är desperat. Både John Malkovich och Sarah Paulson levererar på sedvanligt hög nivå men deppigt nog får Paulson alldeles för lite skärmtid. Filmmusiken är gjord av Trent Reznor och Atticus Ross. Den känns dock som den mest anonyma filmmusiken de gjort tillsammans så här långt.
De stora problemen för mig är dels att jag börjar känna mig rätt mätt på postapokalyps, dels att regissören Susanne Bier tyvärr inte lyckas så bra med att visa oss exakt hur läskigt det är att kunna se men att inte våga se – men på det stora hela är Bird Box en habil dystopisk thriller.
Betyg: 📺📺📺⬜️⬜️
Bird Box finns på Netflix.
Promising Young Woman
Carey Mulligan spelar Cassie, en ung kvinna som hoppat av läkarstudier för att jobba på ett kafé på dagarna och ägna nätterna åt att låtsas vara apfull och ge män som utnyttjar kraftigt berusade kvinnor sexuellt en ... ska vi kalla det tankeställare?!
Fram till det årets Oscarsgala var Emerald Fennell mest var känd för att hon spelade Camilla Parker Bowles i The Crown. Nu hoppas jag hon är mer känd för att hon både har skrivit och regisserat Promising Young Woman – och fått en Oscar för bästa originalmanus.
När filmen är som bäst har den glimten i ögat trots det genomdystra temat och även om den tappar styrfart emellanåt sitter helheten. Mycket tack vare Mulligan som är guld i huvudrollen. Birollsinnehavarna Connie Britton, Alfred Molina och Alison Brie vet som vanligt också vad de håller på med. Cassies kärleksintresse Ryan (Bo Burnham) har dock både ett fejs och en utstrålning som jag inte blir riktigt kompis med.
Bäst: Att män framställs som bortskämda, gnälliga barn som är tuffast i grupp. I en scen springer en dude snyftande från platsen när Cassie har varit taskig. Otroligt roligt.
Sämst: En sing-along-scen med tuggummi-reggaepop signerad Paris Hilton på ett neondränkt apotek. Jag antar att scenen ska vara gullig men den känns bara zzz.
Betyg: 📺📺📺📺⬜️
Promising Young Woman finns på Netflix.
Vägen (The Road)
Kodi Smit-McPhee, som häromåret blev hyllad för sin roll i Netflix-filmen The Power of the Dog, spelar pojken som är ute på ständig roadtrip med sin pappa, suveränt spelad av Viggo Mortensen, i en dystopisk värld. Deppigt så in i vassen, men helt klart bland det bästa man kan se i postapokalyps-genren.
Om du läste nyhetsbrevet för ungefär ett år sedan så har du redan läst det här tipset, för det här är inte första gången jag tipsar om Vägen. Det här kanske inte ens är sista gången jag tipsar om Vägen. Just nu finns den på SVT Play. Se, om du inte har sett. Se om, om du redan har sett.
Vägen finns på SVT Play.
Vi ses,
Björn
Här kommer ett extra återanvänt SVT Play-tips:
BLUNT & HOMELAND-QUINN MYSER I YOUNG VICTORIA
Young Victoria handlar om Victoria av Storbritanniens liv som ung och framför allt om hennes förhållande med Prince Albert of Saxe-Coburg and Gotha. Förutom huvudrollerna, som spelas av Emily Blunt och Rupert Friend, ser vi en finfin ensemble bestående av Paul Bettany, Miranda Richardson, Mark Strong och alltid suveräne Jim Broadbent.
Men, kan ett mysdrama om Victoria av Storbritanniens liv som ung verkligen »va nåt«? Well, om Victoria spelas av Emily Blunt och hennes kärleksintresse spelas av Homeland-Quinn (Rupert Friend) så förstår ni, hoppas jag. Särskilt med ett manus skrivet av Downton Abbey-skaparen Julian Fellowes, som också tog hem en Oscar för manuset till Gosford Park. Kostymdrama och kärleksmys.