20 okt 2023: Brutala danska fängelseserien Huset, Chernobyl-kusinen Estonia & en helfärsk le Carré-dokumentär + lite mer!
I veckans nyhetsbrev: Huset, Estonia, The Pigeon Tunnel, Bodies & Veckans påminnelser.
Huset
Huset är en pinfärsk dansk fängelseserie. Sammi (Youssef Wayne Hvidtfeldt) är ny på jobbet som vakt på det nedgångna fängelset som i folkmun (eller kanske snarare »fängelsemun«) kallas »Huset«. Han gillar inte att kollegan Henrik (sjukt bra skådespeleri av David Dencik, som vanligt) gång på gång försöker få honom att ta det lite piano och ge fångarna lite löplina (som Henrik gör). Sammi, som är en Rickard Rättrådig-typ, har inga planer på att slappa på jobbet, snarare tvärtom. Alltid lika suveräna Sofie Gråbøl spelar vakten Miriam. Att något i hennes privatliv gnager förstår man tidigt och värre kommer det att bli.
Fängelset är nedgånget och hotas av nedläggning, så fängelsedirektören Gert (Charlotte Fich) håller ett peppmöte för att höja nivån på fängelset. Hon säger att de ska visa att de driver ett »rent, väloljat fängelse«. De närmaste tre månaderna vill hon köra visitationer, konfiskeringar och nolltolerans. Hennes catchphrase är: »Huset vinner alltid!«
Serien är skapad av Kim Fupz Aakeson, som häromåret skrev Welcome to Utmark (tidigare HBO, nu finns den på SkyShowtime) och långt tidgare skrev manus till habila Perfect Sense (2011) med Ewan McGregor och Eva Green i huvudrollerna. Medskapare är Frederik Louis Hviid och Michael Noer. Storyn är inspirerad av skaparens egen bok Fangeleg, om man kan säga »inpirerad av« när det gäller en själv.
Musiken är komponerad av Martin Dirkov, som tidigare gjort musiken till Holy Spider och Gräns.
Huset, avsnitt 1, finns på SVT Play. Nya avsnitt släpps på fredagar.
Estonia
Ingen har väl skrivit om Estonia utan att nämna »kusinen« Chernobyl? Fotot, tempot, ljudläggningen och musiken. Kort sagt hela känslan. Men det rör sig verkligen inte om ett plagiat eller en taffligare version. Mixen av scener från själva räddningsarbetet och byråkrat-scenerna med förhör – allt är gjort med fin fingertoppskänsla.
Miikko Oikkonen har skapat serien och är huvudmanusförfattare. Måns Månsson och Juuso Syrjä har regisserat hälften av avsnitten var och stilen behålls mellan avsnitten. Månsson jobbade som second unit-regissör för Chernobyl, men det är tack vare hans Hassel – Privatspanarna-regissör jag fastnade för honom. Även filmfotografen J-P Passi jobbade på Chernobyl, som second unit-filmfotograf (tillsammans med Månsson, med andra ord. Sånt gillar jag.) Den mycket olycksbådande musiken är komponerad av Brian Batz och Kaspar Kaae.
Spridda kommentarer om de två första avsnitten
Bra skådisar! Anders Mossling är fantastisk som torr byråkrat.
Jag gillar äkthetskänslan med att de valt att låta alla prata sina egna språk, ja förutom när de pratar engelska då.
Det är både obehagligt och spännande att kriscentret i Värtahamnen redan var på plats när de första personerna kom för att hämta sina anhöriga.
I mina ögon lyckas de läskigt bra med att få räddningsarbetet att kännas fullständigt livsfarligt. Imponerande!
Byråkrat-scenerna är inte riktigt på samma nivå som dito scener i Oppenheimer men inte långt därifrån.
Estonia, avsnitt 1–2, finns på TV4 Play+. Nya avsnitt släpps på söndagar. Den 30 oktober är det premiär i gamm-TV4.
The Pigeon Tunnel
The Pigeon Tunnel är en mycket påkostad dokumentär om John le Carré av den prisbelönte dokumentärfilmaren Errol Morris. När jag tittade på dokumentären första gången tyckte jag att Morris tog alldeles för mycket plats och gav upp rätt snabbt. Vid andra försöket var jag beredd på att han inte syns – men hörs desto mer. Jag störde mig på hans teatrala betoningar och att han satte sig själv i centrum precis i början av dokumentären, låt vara att det eventuellt var ett snillrikt sätt att presentera le Carré, men jag tyckte inte det funkade så bra. Morris blev elefanten i rummet, snarare än flugan på väggen.
Men när vi får höra John le Carré, eller David Cornwell som han heter på riktigt, själv berätta är det enormt fascinerande. Bland mycket annat får vi tittare en inblick i le Carrés spännande spionliv innan han blev författare. Vi får också höra om hans pappas svindlarliv. Fascinerande!
Jo, just det, Errol Morris påminner mig en hel del om både Larry Davids och kompisen Jeff Garlins rollfigurer i Simma lugnt, Larry. Särskilt när han Morris vid ett tillfälle i dokumentären utbrister: »By the way, Ronnie sued you!«
Men med musik och bildberättande i världsklass ska den här nästan-dissen tolkas som en varm rekommendation och för er med författarambitioner borde det vara inspirerande. För man får absolut en liten tjuvkik rakt in i John le Carrés hjärna.
The Pigeon Tunnel har premiär på Apple TV+ i dag.
Bodies
Utan förhandstitt försmäktar jag på denna ö – men trailern är väldigt mycket min kopp te (läs: London, sci-fi och Stephen Graham).
Bodies finns på Netflix.
Veckans påminnelser
District 9 på SVT Play. När District 9 kom 2009 blev det en av mina favoritfilmer. Från början är den nästan en pastisch av The Office i sci-fi-miljö, för att senare i filmen helt ändra karaktär.
Train to Busan på SVT Play. Zombies på ett tåg i Sydkorea. Jag gillar varningen på SVT Play: »Programmet innehåller våld.« Ja, det är korrekt.
Crime, säsong 2, på BritBox. Jag har inte kommit till den i att-se-högen än eftersom jag bara tyckte första säsongen var som bäst helt okej.
Teven väntar,
Björn