TVdags med Björn Finér #103: Fenomenal Emma Stone i Poor Things, supersnygga Masters of the Air + härlig hamnromantik i Gabriela Pichlers Painkiller!
I veckans nyhetsbrev: Poor Things, Masters of the Air, Painkiller, Expats & Veckans påminnelser.
Fenomenal Emma Stone i »Poor Things« – Frankensteins monster goes sexgalen
Kul för både oss i publiken och för Emma Stone att hon dominerar såväl i The Curse i tv-rutan som i Yorgos Lanthimos pärla Poor Things på bioduken.
Ni börjar väl bli vana vid det här laget, men jag säger det ändå: Jag tyckte nog extra mycket om filmen för att jag inte hade sett ett enda klipp eller läst någon av de tidiga recensionerna. Så om du är lite spoilerkänslig – scrolla redan nu.
Bella Baxter (Emma Stone) är ett medicinskt experiment skapad av kirurgen och doktor Frankenstein-figuren Godwin »God« Baxter (även han är ett sådant »monster«). »God« ber läkarstudenten Max McCandles (Ramy Youssef) att dokumentera Bellas utveckling. Det går mer eller mindre som en dans tills Bella upptäcker sin libido. När advokaten Duncan Wedderburn (Mark Ruffalo i en paradroll) dyker upp vill Bella hänga med advokaten ut på äventyr.
Dialogen är rakt igenom oemotståndlig, om filmen inte räknas som screwball så är det på målsnöret. Mark Ruffalo har aldrig varit bättre, Willem Dafoe är roligare än på evigheter och Emma Stone är fenomenal som den kåtaste Frankenstein-skapelsen sen Peter Boyles monster i Det våras för Frankenstein (Young Frankenstein, 1974), i alla fall om man räknar Hollywoodfilmer. Mycket halvnaket och sex blir det. Så mycket att filmen skulle ha kunnat kännas gubbsjuk, men jag tror den klarar sig – mycket tack vare Bellas agens. Med det sagt är det nog ingen film som tweens eller unga tonåringar vill se med sina föräldrar.
Den genomgående mycket lyckade scenografin påminner om något som Terry Gilliam skulle ha kunnat knåpa ihop. Filmfotot av Robbie Ryan är snyggare än snyggt och Holly Waddington skulle mycket väl kunna ta hem Oscarn för Bästa kostym. Missa inte heller Margaret Qualley i en pytteliten men välspelad och kul roll.
Manuset är skrivet av Tony McNamara och är baserat på Alasdair Grays bok med samma namn. Den busigt aparta filmmusiken är skriven av Jerskin Fendrix.
Summa summarum
Trots att jag verkligen gillade filmen från början till slut kändes den lite för grund för en femma.
Betyg: 📺📺📺📺⬜️
Poor Things har biopremiär i dag.
»Masters of the Air« är ett visuellt mästerverk
Nu är det äntligen premiär för Masters of the Air. Krigsserien är baserad på Donald L Millers verklighetsbaserade bok med samma namn. I stora roller syns Austin Butler och Callum Turner. Butler har kvar det mesta av Elvis Presley-auran från Baz Luhrmann-filmen Elvis, men jag hade svårt att koppla bort Turner från hans rollfigur i The Capture. Seriens berättarröst görs av den åksjuke navigatören Harry Crosby (välspelad av Anthony Boyle). Stjärnskottet Barry Keoghan är också med, men i en lite mindre roll än de nyss nämnda. Sent i serien kommer också Ncuti Gatwa (nya doktorn i Doctor Who) in i serien.
Vi kommer in i serien våren 1943 när amerikanska bombplan, närmare bestämt den 100:e bombgruppen (med det magstarka smeknamnet »Bloody Hundredth«), flyger till England för att därifrån genomföra bombräder mot Nazityskland.
Det som följer är timme ut och timme in av bombningar som går mer eller mindre bra (oftast mindre), manlig vänskap och en del tuppfäktning mellan amerikaner och britter. Både britter och nazister framställs som pappfigurer, amerikaner framställs utan några direkta undantag som krigshjältar.
Jag gillar egentligen inte krigsserier eller -filmer särskilt mycket, så jag har varken sett Band of Brothers eller The Pacific. Men när det handlar om flygare blir jag intresserad, kanske för att det påminner en del om Rätta virket. Så jag sitter som klistrad. Att CGI:n är läskigt bra, musiken storslagen och ljudet makalöst gör sitt till. Jag blir nog ändå ingen möp. Anmärkningsvärt är att serievinjetten är över två minuter lång.
Steven Spielberg och Tom Hanks är exekutiva producenter och serien är regisserad av bland andra Cary Joji Fukunaga. Manuset är skrivet av serieskaparen John Orloff.
Summa summarum
Förutom att serien är svinsnygg gillar jag skådisinsatserna – även om man många gånger inte vet vem som är vem i flygscenerna. En blivande klassiker!
Masters of the Air, avsnitt 1–2, har premiär på Apple TV+ i dag. Nya avsnitt släpps på fredagar.
Härlig hamnromantik i Gabriela Pichlers nya SVT-serie »Painkiller«
I dag är det också premiär för Gabriela Pichlers SVT-serie Painkiller. Konstnären Andrea (Dodona Imer) bor fortfarande hemma hos sin mamma Dijana (Snežana Spasenoska) som har kronisk värk. Jonas Sykfont spelar Andreas producent Göran. Efter ett misslyckat performanceframträdande ruttnar Andrea, hon lägger ned konsten och börjar jobba i hamnen.
Gabriela Pichler har regisserat och skrivit manus ihop med seriens fotograf Johan Lundborg.
Summa summarum
De första två avsnitten är hur bra som helst (även om det inte har hunnit hända jättemycket). Samspelet mellan Dodona Imer och Snežana Spasenoska är underbart. Snežana Spasenoska är en naturbegåvning. Fler avsnitt hitåt nu, tack!
Painkiller, avsnitt 1–2, har premiär på SVT Play i dag. Nya avsnitt släpps på fredagar.
Deppigt värre i Nicole Kidman-serien »Expats«
Expats kretsar kring tre amerikanska kvinnor boende i Hong Kong 2014. I första avsnittet förstår vi att något hemskt har hänt, en berättarröst säger: »Jag vill veta om förövarna. Jag vill veta om de människor som orsakade tragedierna. Människor som jag. Blir de någonsin förlåtna? Kommer de någonsin vidare?«
De tre kvinnorna är Margaret (Nicole Kidman) som bor med sin man Clarke (Brian Tee) och deras barn, amerikansk-indiska Hilary (Sarayu Blue) som har äktenskapsproblem och amerikansk-koreanska Mercy (Ji-young Yoo), kvinnan som pratade om förövarna i början.
Om man ser trailern förstår man ungefär vad som har hänt. Det är välspelat men förjävla deppigt, rent ut sagt. Jag har sett två avsnitt, men vet inte om jag orkar se resten.
Expats, avsnitt 1–2, har premiär på Prime Video i dag. Nya avsnitt släpps på fredagar.
Veckans påminnelser
I dag är det premiär för Göteborg Film Festival. Om du inte är i Göteborg kan du göra som jag, köpa ett online-pass. Jag är jättenyfiken på Hanteringen av odöda.
Cyklopernas land är tillbaka i rutan i dag. Missa inte! Läs min hyllning här.
Teven väntar,
Björn