TVdags med Björn Finér #108: Äntligen är Kate Winslet tillbaka i rutan i »The Regime« & franska »Everything Is Fine« är mer än bara fine!
TVdags med Björn Finér #108: Äntligen är Kate Winslet tillbaka i rutan i »The Regime« & franska »Everything Is Fine« är mer än bara fine!
I veckans nyhetsbrev: The Regime, Everything Is Fine, Den sista resan, The Completely Made-Up Adventures of Dick Turpin, Tempo Dokumentärfestival, Death and Other Details & Fem guldkorn på SVT Play.
Kate Winslet regerar i farsartade satiren »The Regime«
Kate Winslet spelar Elena, kansler i en auktoritär regim i Mellaneuropa (Middle Europe, inte Central Europe, om nu det spelar roll). Hon ger korpral Herbert Zubak (Matthias Schoenaerts), som av hennes personal kallas »slaktarn« för att ha dödat demonstranter vid en incident, ett nytt jobb. Jobbet är att mäta luftfuktigheten vart hon än går. Är hon hypokondriskt lagd eller vad är det med henne? Efter en händelse blir Herbert degraderad och efter ännu en händelse blir han befordrad – dubbelt upp. Att han lider av aggressionsproblem är solklart, men efter den andra händelsen blir kanslern lite betuttad i honom och hans inflytande över henne blir snabbt större och större.
Elena pratar om att avsluta affärerna de har med både USA och Nato, vilket får mig att tänka på Hugh Grants scen i Love Actually där han pratar om vilken dålig kompis USA är. Och apropå Grant så kommer han komma in i serien, men så långt har jag inte hunnit se.
Tv-seriemätaren pekar mer mot »Fars« än »Satir«, om än inte på »Slå i dörrarna-fars«. De bisarrt lekfulla inslagen påminner mer om Yorgos Lanthimos stil än om The Menu (som manusförfattaren Will Tracy också varit med och skrivit) men det tar inte riktigt tag i mig. Kate Winslet är lika bra som alltid, här har hon lagt sig till med en lite sned underläpp och en mer eller mindre diskret läspning. Men även om hon är absolut fantastisk i den här rollen så föredrar jag henne som dramaskådis före … det här, vad man nu ska kalla det.
Serien är regisserad av Stephen Frears (En engelsk skandal, State of the Union, Quiz) och av Jessica Hobbs (The Split, The Crown).
Summa summarum
Till skillnad från Shōgun förra veckan tar inte The Regime fullständig kontroll över mig, trots att Kate Winslet är fantastisk. Mina förhoppningar var kanske lite för höga, men – Kate!
The Regime har premiär på HBO Max den 4 mars.
Fängslande franska familjedramat »Everything Is Fine«
Everything Is Fine (Tout va bien, eller Everything Is Well som den heter på IMDb) smögs ut på Disney+ i november förra året. Serien handlar om en familj där en ung flicka är cancersjuk. Flickans mormor Anne (Nicole Garcia) är familjens överhuvud. Hon är författare – titeln på hennes senaste bok, Tout va bien (Allt är bra) är också hennes livsfilosofi. Ett exempel: Hon peppar barnbarnet att tänka positivt och att med viljekraft besegra cancern… Vi får tidigt veta att Anne har en affär med sin förläggare Philippe (Hippolyte Girardot). Hennes man, Pascal (Bernard Le Coq), har enligt dottern Claire (Virginie Efira) huvudet i molnen (mer om Claire strax). På sjukhuset får vi träffa Annes dotter Marion (Falsk identitet-stjärnan Sara Giraudeau). Det är hennes dotter Rose (Angèle Roméo) som är cancersjuk. De har en dotter till, hon är frisk. Marions syster Claire har vi redan fått träffa, när hon och hennes pojkvän Antonio (Eduardo Noriega) är hos en familjemedlare eftersom hans exfru vill ha ensam vårdnad om deras dotter. En dotter som alltså Claire är styvmor (eller om du vill: bonusmamma) till. Sist ut är brodern Vincent (Aliocha Schneider) som jobbar som steward och har sjukhusskräck. Det dyker så klart upp fler personer, men dem får ni hålla koll på själva.
Serien handlar, väldigt förenklat, om hur olika familjemedlemmarna hanterar en allvarlig sjukdom i familjen och det är Camille de Castelnau, en av de mest aktiva manusförfattarna till spionsuccén Falsk identitet (Le Bureau des Légendes), som har skapat serien. Falsk identitet-skaparen Eric Rochant är medproducent och har också regisserat två avsnitt.
Stort tipstack till Kjell som skrev mer utförligt om serien i söndags.
Summa summarum
Det ska erkännas att det var lite knepigt att hänga med i släktträdet i början (det tog ett år att skriva första stycket och det är inte säkert att någon av er förstår vad jag pratar om). Men när jag väl klurat ut vem som var vem var det svårt att slita sig från familjen, eftersom vi lär känna dem lite mer för varje avsnitt. Framför allt är det systrarna jag är intresserad av.
Everything Is Fine (originaltitel: Tout va bien) finns på Disney+.
Filip & Fredriks frankofilgood »Den sista resan«
Filip Hammar får den ljusa idén att ta med sin Frankrike-älskande pappa Lars på en resa till Frankrike. De senaste åren har pappan mest suttit i sin skinnfåtölj (från Belgien). »Det känns ju lite som du sitter här och väntar på att dö«, säger Filip. Resan till Frankrike är en repris av resorna de brukade göra när Filip var liten och pappan var … yngre. Självklart är Fredrik Wikingsson med på resan. Filmen bjuder på både tårar (framför allt Filips) och skratt, både deras och publikens. Filmen presenteras som en feelgoodfilm, men förutom det ser jag också åldersoro och en rejäl balja nostalgi. Att de åker till Frankrike i en sketen liten Renault 4 har jag dock svårt att förstå. Livsfarligt!
Filip Hammar och Fredrik Wikingsson har regisserat.
Summa summarum
Dagboks-kassettinspelningar som familjen gjorde på sina resor, bildsatta med gamla bilder och filmsnuttar och Filips kärleksfulla återberättelser av saker pappan brukade säga under familjens resor är största behållningen för mig.
Betyg: 📺📺📺⬜️⬜️
Den sista resan har biopremiär i dag.
»The Completely Made-Up Adventures of Dick Turpin« – Den oinspirerade stråtrövaren
Den brittiske komikern Noel Fielding spelar stråtrövaren Dick Turpin som försöker klara sig undan lagens väktare Jonathan Wilde (Hugh Bonneville). Hur mycket jag än älskar Fielding i Hela England bakar (han är även känd för serier som The Mighty Boosh och The IT Crowd) så är inte det här för mig.
The Completely Made-Up Adventures of Dick Turpin har premiär på Apple TV+ i dag.
Tempo Dokumentärfestival
Den 4–10 mars pågår Tempo Dokumentärfestival i Stockholm. För den som inte är i huvudstaden samarbetar festivalen med Draken Film. De visar 32 filmer i sin digitala salong.
Tre pärlor på Tempo Dokumentärfestival
The Dear John Letter – En suverän men tung dokumentär om missbruk och mörka hemligheter i Storbritannien på 1980-talet. Regisserad av Bill Watts.
Everybody in the Place – An Incomplete History of Britain 1984-1992 – Jeremy Deller guidar oss genom acid house-kulturen och rave-scenen och hur den förändrade Storbritannien. Regisserad av Jeremy Deller.
Bröderna Andersson – Alla vet väl vem Roy Andersson är, men här får vi också lära känna hans bröder – Kjell, Leif och Ronny Andersson. Regisserad av Johanna Bernhardson.
Agatha Christie-wannabe:n »Death and Other Details«
I raden av Agatha Christie-blinkningar, alla jag kommer på är levererade av Rian Johnson (Knives Out, Glass Onion, Poker Face), kommer nu Death and Other Details där privatdetektiven Rufus Cotesworth (Mandy Patinkin) hamnar mitt i ett mordfall på oceanångaren SS Varuna. För att lösa fallet har han hjälp av sin adept, Imogene (Violett Beane).
Serien är skapad av Heidi Cole McAdams och Mike Weiss.
Summa summarum
Även om jag verkligen gillar Mandy Patinkin känns serien för mycket dussindeckare och för lite whodunnit för min smak, men hux flux kanske jag ser klart.
Death and Other Details, hela säsong 1, har premiär på Disney+ den 5 mars.
Fem guldkorn på SVT Play
Teven väntar,
Björn