TVdags med Björn Finér #118: Schrödingers katt-sci-fi:n »Dark Matter« på Apple TV+ & »Fleishman Is in Trouble« äntligen på SVT Play + mer!
TVdags med Björn Finér #118: Schrödingers katt-sci-fi:n »Dark Matter« på Apple TV+ & »Fleishman Is in Trouble« äntligen på SVT Play + mer!
I veckans nyhetsbrev: Dark Matter, Fleishman Is in Trouble, Let It Be, Hammaren under kavajen – en film om Olle Adolphson, Veckans trailerskörd, Tre guldkorn på SVT Play & Veckans påminnelse.
Dark Matter
Många i min ålder minns nog frågan »What to you wanna do with your life?« från Twisted Sister-rockvideon I Wanna Rock. Den frågeställningen går som en röd tråd genom hela sci-fi-serien Dark Matter (premiär på Apple TV+ tidigare i veckan). Som vanligt när det gäller sci-fi är det inte för alla och i det här fallet kanske ännu mindre än vanligt. Om du älskar Primer och/eller Schrödingers katt-paradoxen kan serien vara för dig. Men den är också för vilken mindfuck-diggare som helst. För referens tycker jag inte att Poor Things är ett mindfuck, medan Infinity Pool är det – jag kan inte förklara varför jag tycker så utan att fundera på det i några veckor. För att ge kött på benen är serien, och bokförlagan, skriven av Blake Crouch. Crouch skrev också bokserien Wayward Pines (en gammal TVdags-favorit). Också den ett mindfuck.
Nu till serien.
Fysikläraren Jason Dessen (Joel Edgerton) lever ett rätt tråkigt Chicago-förortsliv med sin fru, konstgalleristen Daniela (Jennifer Connelly), och sonen Charlie (Oakes Fegley). Jasons gamla pluggkompis Ryan (Jimmi Simpson) har precis fått Pavia-priset, ett prestigefyllt vetenskapspris, typ Nobelpriset, så de träffas och firar på puben (efter viss övertalning av Daniela, mer om det sen). Vi förstår att båda två är riktigt brainy. På väg hem blir Jason rånad, kidnappad och drogad. När han vaknar är ingenting sig riktigt likt.
Spoilervarning! Hoppa till Summa summarum om du är spoilerkänslig.
Jason vaknar inlåst i ett rum. Amanda (Alice Braga) kommer in och ger honom en kram. Han har aldrig sett henne tidigare medan hon känner honom väl. Efter en utfrågning där han freakar ut och säger att han inte förstår vad som pågår lyckas han rymma. Här någonstans kommer också seriens första och mycket effektiva »klick«-ljudeffekt. Daniela står i köket och är arg för att Jason inte kommit hem och inte har svarat på hennes sms. Ett klick till och Jason kommer hem och i köket står … Amanda. Jasons kommentar: »The fuck?«
Saker som funkar
Rollistan består av flera av mina favoriter. Jennifer Connelly och Joel Edgerton är alltid bra, Jimmi Simpson och Alice Braga likaså.
Klicket som visar att vi byter verklighet är väldigt effektivt. Gillar.
Gräset är alltid grönare på andra sidan-paradoxen.
Vilket strålande samspel det är mellan Jason 1 och Daniela 2 – och Daniela 1 och Jason 2. Det är nästan svårt att förstå att det är samma skådisar.
Ju mer mindfuck det blir desto bättre.
Saker som inte riktigt funkar
Serien tappar fart i mitten av säsongen, men jag satt som klistrad ändå. What-if-scenarion är, som jag brukar tjata om, ett av mina favoritämnen.
Att frun först övertalar Jason att gå på firandet men sen ändå blir sur när han inte kommer hem eller svarar på sms känns udda. Hon blir sur för att handlingen kräver det men det kändes inte som att man förstod varför.
Ryan blir uppvaktad av en het dam på puben. Man kan tolka scenen som att Jason tycker att Ryan är en lucky guy, men … Jennifer Connelly står hemma i köket (hon är ju inte häxan i Snövit, direkt). Ledsen för ytlig kommentar, men de började.
Polisspåret känns ganska onödigt.
En spaning
Det här är andra exemplet på vad den kvinnliga motsvarigheten till misslyckade-manliga-rockmusiker-blir-musikrecensenter är, misslyckade kvinnliga konstnärer blir konstgallerister. Här är Daniela 1 det, precis som Anne Hathaways rollfigur i The Idea of You var. Daniela 2 är självklart konstnär.
Summa summarum
Dark Matter är framför allt en serie för dig som gillar sci:et mer än fi:et i sci-fi – du kan kasta dig över Dark Matter. Men om du gillar mindfuck-filmer som Los cronocrímenes (2007) och what-if-filmer som Sliding Doors (1998) så är serien ändå värd ett försök.
Dark Matter, avsnitt 1 & 2, finns på Apple TV+. Nya avsnitt släpps på onsdagar.
Fleishman Is in Trouble
Texten är en omarbetad version av en tidigare publicerad text.
Succé-teateragenten Rachel (Claire Danes) lämnar över kidsen till ex-mannen och läkaren Toby Fleishman (Jesse Eisenberg) en dag för tidigt och försvinner sedan spårlöst utan att Toby ens funderar på om det har hänt henne något. Det är inte första gången hon »sätter på sin egen syrgasmask först (innan hon hjälper barnen)«, som hon kallar det. Att hon varken svarar på samtal eller meddelanden, eller hämtar barnen när hon ska, rör till det för Toby eftersom han har blivit dejtingapp-beroende. Det är en del halv- och helnakna damer, så håll för ögonen om du är pryd.
Lizzy Caplans rollfigur Libby är, förutom att hon gör den fantastiska berättarrösten som adderar härlig Sex and the City-känsla, en före detta skribent som numera är hemmafru (med coola t-shirts). Hon är inte missnöjd med sitt liv men ändå avundsjuk på Tobys liv, som plötsligt är fullt av möjligheter, som hon ser det. Adam Brody spelar tjejtjusaren Seth som inte är smartast i stan. Meara Mahoney Gross spelar Tobys och Rachels dotter Hannah. Hon tycker pappan är sååå pinsam – alltid.
När serien kom 2022 var det många recensioner som jämförde serien med regissören Noah Baumbachs filmer, vilket inte är så konstigt. Hans fantastiska The Squid and the Whale är en av de bästa skilsmässofilmer som gjorts, inte minst tack vare den svarta humorn. Förutom det är det väl omöjligt att inte tänka på Bergmans otroliga Scener ur ett äktenskap, i alla fall som svensk medelålders man.
Fleishman Is in Trouble är baserad på en bok av Taffy Brodesser-Akner, adapterad för tv av Michael Goldbach. Radarparet Valerie Faris och Jonathan Dayton, som regisserat bland annat Little Miss Sunshine, har regisserat tre avsnitt och ett annat radarpar, Shari Springer Berman och Robert Pulcini, har regisserat fyra avsnitt. De har tidigare regisserat kultrullen American Splendor och tre avsnitt av Succession.
Musiken, som får stå tillbaka mycket för både Caplans berättarröst och Tobys munläder (Eisenberg pratar på som vanligt), är komponerad av Caroline Shaw.
Summa summarum
Jesse Eisenberg, Lizzy Caplan och Adam Brody i stora roller – och en frånvarande men allestädes närvarande Claire Danes. Inte en dålig skådis så långt ögat kan nå. En av mina favoritserier 2022. Har du väl börjat titta, hoppa inte av!
Fleishman Is in Trouble finns på SVT Play.
Let It Be
Peter Jacksons restaurerade version av Michael Lindsay-Hoggs Beatles-dokumentär Let It Be har kommit till Disney+. De som sträcktittade på Get Back när den kom – och som inte redan har gulpat i sig Let It Be – kanske undrar om det är »värt det«. Det är det. Det är förvånansvärt lite överlapp av material.
Spridda anteckningar
Filmen inleds med ett samtal mellan Jackson och Lindsay-Hogg. Jackson är i Wellington, Nya Zeeland, medan Lindsay-Hogg är i New York, USA, vilket ger en udda samtalskänsla. Det är en bisak, men kändes ändå lite som en märklig start på något så »närvarande« som Let It Be.
Här får vi inte veta att George Harrison slutade i bandet i ett par dagar. Om dokumentären hade varit gjord i dag skulle den delen med stor sannolikhet ha varit med.
Linda McCartney syns verkligen bara i förbifarten här. Hon är knappt med i Get Back heller, men lite mer. Yoko Ono syns både här och där. Men i Let It Be slipper (?) vi höra »låten« där hon skriker.
Bäst i hela filmen är när Paul skriker ut vilka ackord bandet ska spela när de repar låten Maxwell's Silver Hammer. I övrigt ser man inte road managern och assistenten Malcolm »Mal« Evans, som spelar städ (!) i låten, så mycket här till skillnad från i Get Back där han är med alldeles för mycket.
När de spelar Dig a Pony på taket behöver John läsa texten. Underbart!
Let It Be finns på Disney+.
Hammaren under kavajen – en film om Olle Adolphson
Med risk för att outa mig som statistik-kille har låten Trubbel med tjejtjusaren (Lill Lindfors ord i dokumentären) Olle Adolphson »bara« drygt två miljoner Spotify-spelningar, medan samma låt med Monica Zetterlund har över sex miljoner spelningar. Det sägs att Olle var avogt inställd till att Monica Z skulle spela (in) låten. Monica Dominique svarar alldeles underbart att »i början kanske han var det«. Hon fortsätter: »Men Z gjorde aldrig några dåliga grejer.«
Vi får höra många röster om Olle. En hoper av hans barn är med, hans syskon, musikerkolleger och musikkritiker. Musikproducenten Kjell Andersson har blivit något av en Leif GW-typ i svenska dokumentärer, han kommer med kluriga kommentarer som jag gillar. Jag gillar också det snygga gitarrspelet av Mats Bergström. Av makarna Dominique får vi reda på att Olle hade samma gitarrlärare som Sven-Bertil Taube hade, i Spanien, samtidigt.
Missa inte!
Dokumentären är gjord av Malin Jacobson Båth.
Hammaren under kavajen – en film om Olle Adolphson finns på SVT Play. För mer Olle, se även Vårkonsert med Olle Adolphson och om det ger mersmak kan du kolla in Göken gal i västerort också.
Veckans trailerskörd
Bodkin
Bodkin har inte kommit när jag skriver detta, men den ser väl kul ut?
Bodkin finns på Netflix.
The Acolyte
En del gillar Star Wars. Jag till exempel.
The Acolyte har premiär på Disney+ den 4 juni.
The Boys
Blodigt värre och den serie jag ser fram emot mest just nu.
The Boys har säsongspremiär på Prime Video den 13 juni.
Tre guldkorn på SVT Play
Veckans påminnelse
Den 12 maj (nu på söndag om läser nyhetsbrevet när det släpps) är det Bafta TV Awards. I år visas galan på BritBox.
Teven väntar,
Björn