6 jan 2023: Jippi! Här är 15 tv-serier du inte får missa 2023!
I morgon fyller nyhetsbrevet 1 år. Det firar jag med att peppa rejält inför årets kommande tv-serier!
I veckans nyhetsbrev: 15 serier att se fram emot 2023 – The Last of Us, Happy Valley, Sherwood, Händelser vid vatten, Litvinenko, Munich Games, I vår herres hage, Shrinking, Liaison, Två singlar och Colin, If These Walls Could Sing, Copenhagen Cowboy, Kaleidoscope, The Walk-In & Without Sin. Dessutom några varningar: The Rig, Welcome to Chippendales, Stonehouse & Padeldrömmar.
The Last of Us
The Last of Us är den serie jag sett fram emot mest av alla seriepremiärer i år. Den är baserad på tv-spelet med samma namn. Joel (Pedro Pascal) är en smugglare som blir mer eller mindre påtvingad uppdraget att smuggla 14-åringen Ellie (Bella Ramsey) genom ett postapokalyptiskt USA.
I andra roller ser vi bland andra Merle Dandridge, i samma roll hon hade i spelet, Fringe-stjärnan, och en av mina favoriter, Anna Torv, Murray Bartlett, från säsong 1 av The White Lotus, Nick Offerman och Gabriel Luna.
The Last of Us är skriven av Craig Mazin, som skrev HBO Max-serien Chernobyl, och Neil Druckmann, som skrev spelet serien är baserad på.
Min superlativfyllda recension kommer nästa vecka. Missa inte – varken serie eller recension!
The Last of Us har premiär på HBO Max den 16 januari.
Happy Valley
I Storbritannien hade den tredje och sista säsongen av Happy Valley premiär på nyårsdagen och den börjar bra – inte konstigt, de föregående två säsongerna är bland det bästa man kan se på tv. Catherine (Sarah Lancashire) har bara några månader kvar till pensionen men får problem både hemma och på jobbet. Precis efter hennes syrra sagt att det varit lugnt och skönt senaste tiden. Famous last words… Håll i hatten, för Tommy Lee Royce (James Norton) är också tillbaka.
Happy Valley, säsong 3, hade premiär i Storbritannien på nyårsdagen. Jag återkommer när det är klart med svensk visning.
Sherwood
Nu är det äntligen klart att Sherwood kommer till SVT Play den 25 januari. För nytillkomna läsare var det här en av mina favoritserier förra året.
Sherwood är skapad och skriven av James Graham och är baserad på verkliga händelser. Serien utspelar sig i det brittiska grevskapet Nottinghamshire (där Sherwoodskogen ligger i verkligheten). Som polismästaren Ian St Clair ser vi David Morrissey i sin bästa rollprestation hittills. Ian, som kallar sig Sinclair för att inte verka märkvärdig, får ett udda mord på sitt bord – den före detta fack-aktivisten Gary Jackson (Alun Armstrong) har mördats, dödad av en pil i bröstet. Grevskapet är fortfarande delat i olika läger efter gruvstrejken på 1980-talet. De som arbetade när andra strejkade får fortfarande, nästan tre årtionden senare, höra att de är »scab«. Flera av de som arbetade under den stora gruvstrejken i Storbritannien på 1980-talet anställdes tydligen just för att arbeta under pågående strejk så att arbetet inte skulle ligga nere.
Det finns misstankar om att mordet har kopplingar till den snart 40 år gamla strejkschismen att göra. Poliskommissarien Kevin Salisbury (Robert Glenister) tjänstgjorde som polis i Nottinghamshire under strejken på 1980-talet och eftersom Salisbury är föremål för en internutredning passar det hans chef bra att låta Salisbury åka dit för att hjälpa till att utreda mordet.
Det finns inte en enda dålig skådisprestation så långt ögat kan nå. I övriga roller ser vi bland andra Julie (frun till den mördade mannen, spelad excellent av Lesley Manville) och Julies syster Cathy (Claire Rushbrook). Dessutom Downton Abbey-skådisarna Kevin Doyle och Joanne Froggatt.
Det är lågmält, spännande och som sagt enormt välspelat. Och trots att serien är förnyad för en andra säsong kändes inte säsongsavslutningen som ett antiklimax.
Sherwood har premiär på SVT Play den 26 januari.
Händelser vid vatten
Mikael Marcimain (Callgirl, Lasermannen, Jakten på en mördare) har filmatiserat Kerstin Ekmans roman med samma namn. Jag har inte hunnit se någonting än, men räknar med att det kommer att vara bra, inte minst med skådisar som Pernilla August, Rolf Lassgård och Magnus Krepper i rollistan.
Händelser vid vatten, avsnitt 1–2, har premiär på SVT Play den 13 januari. Därefter släpps ett avsnitt i veckan.
Litvinenko
David Tennant spelar den ryske KGB-avhopparen, numera brittiska medborgaren, Aleksandr Litvinenko, som inför brittisk polis påstår sig ha blivit förgiftad på order av Vladimir Putin. Att han har blivit förgiftad råder det knappast några tvivel om, eftersom han fått i sig det radioaktiva ämnet polonium-210 – i serien kallat världens farligaste ämne. Det syns rätt tydligt. Brittiska polisen försöker hitta gärningsmännen… Hur ska det gå?
Mark Bonnar spelar en av poliserna. Jag föll för honom när han var en knepig kompis i Catastrophe men han är med överallt nu för tiden, alltid toppen! Margarita Levieva spelar Litvinenkos fru Marina.
Serien är baserad på verkliga händelser och de första tre avsnitten är andlöst spännande, i det avslutande avsnittet stannar handlingen tyvärr av lite. Men oavsett det är Litvinenko klart sevärd.
Litvinenko har premiär på Viaplay den 17 januari.
Munich Games
Munich Games utspelar sig i en fiktiv samtid, där en vänskapsmatch i fotboll ska äga rum – 50 år efter massakern vid OS i München. Den israeliska ambassaden i Berlin snappar upp meddelanden från internets skumraskkvarter (som it-polisen i Beck-serien sa). Två agenter, en israel och en tysk, behöver samarbeta för att förhindra att historien upprepar sig. Serien är skriven av Michal Aviram (Fauda) och Martin Behnke (Berlin Alexanderplatz).
Jag har bara hunnit se ett halvt avsnitt men det känns stabilt. Jag kommer absolut kolla vidare.
Munich Games har premiär på SVT Play den 19 januari.
I vår herres hage
Det har varit mycket tjat om I vår herres hage i nyhetsbrevet senaste tiden, men tycker man om britt-mys, så gör man! Snart kommer tredje säsongen till Sverige, och även om den känns lite mer studio-inspelad än de tidigare säsongerna (och därför har lite mer 1970-talskänsla) så gör det inget.
Serien har kommit fram till slutet av 1930-talet och andra världskriget gör sig påmint. Temat för säsongen är utvidgning av verksamheten med tuberkulos-testande. James (Nicholas Ralph) har svårt att övertyga Siegfried (Samuel West) om att det är något för dem att hålla på med. Man kommer för myset men stannar lika mycket för gnabbandet – och den engelska frukosten.
I vår herres hage, säsong 3, har premiär på SVT Play den 30 januari.
Shrinking
Jason Segel spelar den sörjande terapeuten Jimmy som börjar ge sina patienter okonventionella råd. Harrison Ford och Jessica Williams spelar Segels terapeutkolleger Phil och Gaby. Shrinking är skapad av Segel och Ted Lasso-skaparen Bill Lawrence och Brett Goldstein, manusförfattare till samma serie.
Lukita Maxwell spelar Jimmys dotter Alice och deras samspel är en av seriens många styrkor. Suveräna Christa Miller spelar Liz, en vän till familjen som »funnits där« under sorgen. Att Harrison Ford har en underbart syrlig talang visste vi ju och här får han verkligen visa den. I andra avsnittet dyker Michael Urie upp som Jimmys bästis – jätterolig!
Vinjettmusiken är guld – skriven av Benjamin Gibbard från bandet Death Cab for Cutie ihop med Tom Howe, som skrivit resten av musiken till serien.
Ted Lasso-humorn är lite för snäll för mig, men det här tycker jag är överraskande roligt. Feelgood och feelbad blandat med hjärtknipande svart humor är helt klart min grej, och på det sättet påminner Shrinking om en av förra årets bästa serier, Somebody Somewhere.
Shrinking, avsnitt 1–2, har premiär på Apple TV+ den 27 januari.
Liaison
Liaison är en internationell och mångspråkig spionthriller med Eva Green och Vincent Cassel i två av de stora rollerna. Här gäller det att hänga med i svängarna när vi får följa händelser i Syrien, England, Turkiet och Frankrike. Och apropå att hänga med i svängarna så har jag haft svårt att koncentrera mig, så jag kommer behöva ett försök till. Men det är actionpackat och välspelat, så det kan det vara värt.
Serien är skapad av Oliver Butcher, som skrev Liam Neeson-rullen Unknown, och Virginie Brac som tidigare »bara« jobbat med franska serier.
Liaison har premiär på Apple TV+ den 24 februari.
Två singlar och Colin
Harriet Dyer och Patrick Brammall, som är ihop irl (men inte i serien), har skrivit serien Två singlar och Colin (Colin from Accounts i original) om ett par som genom en bisarr bilolycka blir hundägare. Det är hunden som heter »Colin from Accounts«… Lite tokroligt, alltså. Men serien utvecklar sig till en lättittad, mysig och smårolig romantisk komediserie.
Två singlar och Colin har premiär på SVT Play den 1 februari.
If These Walls Could Sing
Mary McCartney, Paul McCartneys dotter, har gjort en dokumentärfilm om den ikoniska musikstudion Abbey Road Studios i England. Det blir intervjuer med musiker som pappa Paul, Elton John, John Williams, David Gilmour och Noel Gallagher. Den här kommer jag kasta mig över!
If These Walls Could Sing har premiär på Disney+ i dag.
Copenhagen Cowboy
Androgyna protagonisten Miu (Angela Bundalovic) har blivit såld som lyckoamulett sedan hon var barn. Nu är hon ute efter hämnd. Om man fortfarande diggar Nicolas Winding Refns Drive- och graffiti-estetik är Copenhagen Cowboy ett måste. Drive gjorde inget jätteintryck på mig, förutom musiken av Cliff Martinez, medan Pusher-sviten var toppen. Winding Refn-fans har säkert redan plöjt hela säsongen. Om någon av er läser – vad tyckte ni?
Ett avsnitt in är det musiken jag gillar mest, resten känns lite för sökt för min smak, men jag ska testa att kolla mer. Musiken är skriven av Cliff Martinez, Peter Peter, Peter Kyed och Julian Winding (Winding Refns brorson).
Copenhagen Cowboy finns på Netflix.
Kaleidoscope
För några år sedan släpptes Black Mirror-avsnittet Bandersnatch. Det var ett interaktivt avsnitt där man själv kunde påverka handlingen i några avseenden, och därmed se olika händelseförlopp och olika slut. Det hade testats tidigare både i datorspel och i tv-serier, men det kändes ändå liiite nytt.
När man ser nya heist-thrillern Kaleidoscope slumpas avsnitten fram i olika ordning för oss tittare. Det kanske också är lite nytt, men är det tillräckligt för att jag ska orka mig igenom de åtta avsnitten? Det som talar för är att det är en heist-serie (den som föredrar svenska kan säga »kupp«) och att jag fortfarande gillar Giancarlo Esposito (även om jag tycker han är något av en one-trick pony).
Det som talar emot är att jag inte gillar nästan någon annan av skådisarna, särskilt inte Jai Courtney. Några är okej, de flesta är bara irriterande.
Kaleidoscope finns på Netflix.
Nu till två serier som visades i Storbritannien i slutet av förra året. Jag återkommer när det är klart med svensk visning – men håll utkik ni med!
The Walk-In
Stephen Graham spelar Matthew Collins, en före detta högerextremist som numera lägger all sin vakna tid på att föreläsa och skriva om faran med högerextremismen, allt för att få folk att inte bete sig som han gjorde för 20 år sedan. Serien är baserad på en bok skriven av den verklige Matthew Collins, och är alltså baserad på verkliga händelser.
Hope not Hate, organisationen Collins jobbar för, blir kontaktad av en ung man som tillhör nynazist-gruppen National Action. Collins och kollegerna försöker få den unge mannen att avslöja organisationens ledare.
Vi förstår snart att Collins inte har förlåtit sig själv för vad han gjorde som ung. Han låter nynazist-ynglingen bo hos sig medan hatet och hoten kommer närmare och närmare. Hur hans flickvän, tillika mamman till hans barn, Alison (Leanne Best), står ut med hans kall är svårt för oss som tittare att förstå.
Kommer Collins lyckas övertyga ynglingen om att ställa upp i en rättegång?
Jag hoppas verkligen att The Walk-In kommer till Sverige. Det är många svenskar som skulle behöva se den. En av förra årets bästa serier!
The Walk-In visades i Storbritannien i oktober 2022. Jag återkommer när det är klart med svensk visning.
Without Sin
Vicky McClure (Line of Duty) spelar taxichaffisen Stella. Hennes ex-man Paul spelas av Perry Fitzpatrick, också han känd från Line of Duty. Deras dotter blev mördad för x antal år sen och efter det brakade förhållandet ihop (om inte tidigare). Nu vill mannen som sitter inne för mordet träffa dem, han ingår i ett program där dömda brottslingar träffar offrets anhöriga för att säga hur ledsna de är för smärtan de åsamkat. Vi kommer in precis när Stella och Paul fått ett sådant meddelande från den dömde mannen, Charles Stone (spelat läskigt bra av Johnny Harris).
Först vill de absolut inte träffa Stone, men när Stella – som sitter fast med skuldkänslor över dotterns död – får höra att Paul och hans nya flickvän väntar barn bestämmer hon sig för att ändå träffa Stone. Det går inte som man väntar sig.
I första och fjärde avsnittet spelas låten Burn Out skriven av Paul Weller och Erland Cooper. Svinbra!
Om serien hade kommit lite tidigare skulle den ha kommit långt upp på min årslista för 2022.
Without Sin visades i Storbritannien i december 2022. Jag återkommer när det är klart med svensk visning.
Tyvärr faller inte allt mig på läppen. Här är några av årets kommande serier som i mina ögon inte håller måttet.
The Rig
Arbetslaget på oljeriggen »Kinloch Bravo« tappar kontakten med omvärlden och en mystisk dimma närmar sig.
När jag först hörde talas om The Rig, med Iain Glen (Jorah Mormont i Game of Thrones), Mark Bonnar (med överallt, som sagt!) och Martin Compston (Line of Duty) som oljeriggarbetare utanför skotska kusten kände jag stor pepp, men nu när jag har sett de tre första avsnittet är peppen fullständigt bortblåst.
Jag, som inte brukar vara cgi-känslig, har svårt för den Doctor Who:iga (läs: kassa) cgi:n. När det dessutom tillkom ett övernaturligt inslag i serien droppade intresset ännu mer (inte heller likt mig, men här kändes det off). Jag får se om jag ser klart, trots massor av härliga (och vanligtvis bra) skottar.
The Rig har premiär på Prime Video i dag.
Welcome to Chippendales
Ni har väl alltid undrat hur stripp-gänget Chippendales bildades? Nu får vi veta! I Welcome to Chippendales följer vi indiskättade amerikanen Somen »Steve« Banerjee på väg mot att bli en lyckad entreprenör. Trots att en av mina favoriter, Dan Stevens, är med så har jag svårt att hålla intresset uppe.
Welcome to Chippendales har premiär på Disney+ den 13 januari.
Stonehouse
Stonehouse är ännu en serie baserad på verkliga händelser och som utspelar sig på 1970-talet. Matthew Macfadyen spelar den skrupelfria brittiske politikern John Stonehouse som klantar sig på alla plan och därtill spionerar för dåvarande Tjeckoslovakien, för att sedan försöka fejka sin egen död och rymma till Australien med älskarinnan Sheila (Emer Heatley). Hans äkta maka, Barbara, spelas av hans irl-fru Keeley Hawes. Tyvärr brinner det inte till utan puttrar på utan att lämna några spår, men jag har bara sett det första avsnittet. Det kanske blir bättre?
Stonehouse har premiär på BritBox och C More den 17 januari.
Padeldrömmar
För den som vill se Björn Gustafsson och Erik Haag i tokroliga frisyrer och med en vilja att bli framgångsrika entreprenörer inom padelsporten – varsågoda! Jag skrattade två gånger under första avsnittet men oftast är det lite för tokigt, utan att vara roligt, för min smak.
Padeldrömmar har premiär på TV4 den 20 januari.
För att inte avsluta på en negativ plats vill jag påminna både mig själv och er om att det, förutom Happy Valley och I vår herres hage (de enda ovannämnda serierna som inte är nya tv-serier) kommer nya säsonger av favoritserier som Succession, The Crown och The Mandalorian. Förutom det, även tre nya Marvel- och tre nya Star Wars-serier och ungefär 40 serier till, de flesta utan premiärdatum. Mer om dem en annan gång.
Vi ses,
Björn