3 nov 2023: En blytung andra säsong av Time & Ljuset vi inte ser-besvikelsen + mer!

Innan vi börjar, en spaning om att kvinnor verkar älska män som dansar märkligt. De senaste veckorna har jag sett kvinnor bli förtjusta i män som dansar märkligt/dåligt (kanske inte samma sak) två gånger på tv (okej, det var inte så många). Lewis Pullman dansar ytterst konstigt i Lessons in Chemistry och i nya Apple TV+-filmen Fingernails är det Riz Ahmed som dansar om inte fult så åtminstone rätt udda. Och båda gångerna svimmar nästan tjejer av förtjusning över de männen. Är den fuldansande killen den manliga motsvarigheten till en manic pixie dream girl? Jag tror det!

I veckans nyhetsbrev: Time, Ljuset vi inte ser, Jag är huligan, Så mycket bättre, We Hunt Together, Historien om Sverige, Fingernails, Culprits, Ondskan & Veckans påminnelser.

Time

I säsong 2 av Time har nunnan Marie-Louise (Siobhan Finneran) bytt arbetsplats. Nu jobbar hon på kvinnofängelset Carlingford. Hon är också den enda rollfiguren som är kvar från första säsongen, men frukta inte. Om ni tyckte lika mycket om första säsongen som jag så tror jag ni kommer älska säsong 2. Inte för att det är feel good, men för att det är så jävla bra.

Bella Ramsey (som väl alla redan vet var sanslöst bra i The Last of Us i början av året) spelar dreads-heroinisten Kelsey (som man gissar har åkt in för något narkotikarelaterat). Tamara Lawrance spelar mördaren Abi och Jodie Whittaker är ensamstående mamman Orla, som har åkt in för att hon »fiddled the leccy« (mixtrade med elmätaren). Alla makalöst bra.

Det här är första serien jag ser som utspelar sig på ett kvinnofängelse. Av olika anledningar såg jag varken Kvinnofängelset, Wentworth eller Orange is the New Black. Det är en otroligt hård miljö bland damerna i fängelset.

Även om Finnerans roll fortfarande är liten så har hon en viktig roll i serien. Marie-Louise dömer inte och hon vill alla väl, på riktigt – inte för egen vinnings skull. En annan enormt viktig och djävulskt välspelad rollfigur är fångvaktaren PO Martin (Lisa Millett) som, trots att hon ofta blir känsloladdat och orättvist bemött, förstår fångarna och ger dem det mänskliga bemötandet de absolut inte förtjänar i stunden, men så väl behöver. Suveränt skrivet!

Hela casten är fantastisk, men jag måste ändå nämna några enskilda skådisar: Kelseys pojkvän Adam (Nicholas Nunn), Orlas son Kyle (Isaac Lancel-Watkinson) och rötägget Tanya (Faye McKeever). Manuset är skrivet av Jimmy McGovern och Helen Black. Andrea Harkin har regisserat.

Jag återkommer när det blir klart med svensk visning. Säsong 1 av Time, som jag skrev om här, finns på Prime Video.

Ljuset vi inte ser

Den evige tv-nazisten Lars Eidinger letar efter en blind flicka i den ockuperade staden Saint-Malo i Frankrike. Flickan, Marie-Laure (Aria Mia Loberti), sänder kortvågsradio där hon läser upp Jules Vernes En världsomsegling under havet. Hennes trognaste lyssnare är Werner (Louis Hofmann), en snäll tysk soldat. Sergeant Major Reinhold von Rumpel (Eidinger, alltså) letar efter Marie-Laure, för hon vet var »Lågornas hav« finns. Det är en ädelsten som bär en förbannelse. Den som äger stenen ska enligt sägnen leva för alltid.

Tyvärr ringer ett kritiskt flyglarm i huvudet på mig så fort Marie-Laure yppar sitt första ord (i serien). Hon säger »papaaa« så att man tror att det är The Muppet Christmas Carol, där det är meningen att det ska vara inte så lite teatralt. Senare plockar hon fram några mynt och utbrister »bread«. Och i scenen efter öppnar Werner en trasig radiomottagare och säger »wire«. Ja, ni förstår. Ingenting är riktigt på topp och alla pratar engelska, med olika sorters brytning.

Jag vet inte vems fel det är att det blev som det blev, men här sitter jag ändå nu och har slötittat på alla fyra avsnitt, inte för att jag tyckte att serien var bra, utan framför allt för att jag ville se mer av Hugh Laurie, han spelar onkel Etienne i ett gigantiskt pandemiskägg. Skådespelarinsatserna överlag är inte i världsklass, men en till mig närstående person är väldigt förtjust i Eidinger och jag förstår varför – här är han lekfullt bra som ondskefull nasse. »Papaaa« spelas förresten av Mark Ruffalo och jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag tycker han är okej eller ej. Skådisen Nell Sutton, som spelar Marie-Laure som liten, är dock ett riktigt charmtroll.

Kort sagt kan jag säga att om du tycker att Schindler’s List är värdelös behöver du inte ens försöka se Ljuset vi inte ser.

Serien är baserad på den Pulitzer-vinnande romanen med samma namn och är regisserad av Shawn Levy (som tidigare regisserat bland annat habila Netflix-familjerullen The Adam Project) och skriven av Peaky Blinders-skaparen Steven Knight.

Ljuset vi inte ser (originaltitel: All the Light We Cannot See) finns på Netflix.

Jag är huligan

»Allt som jag nånsin har gjort för GAIS, i GAIS-sammanhang, har varit för GAIS bästa.« Orden sägs av en man som tillhör GAIS »firma« Skogspatrullen. Bilden är suddig och rösten förvrängd. De som vill ha uppstyrda slagsmål på en plats där polisen inte kan avbryta kallar sig »aktiva supportrar«. Eller som »Koppar« säger, de är bara ute efter ett »gôtt jävla vev, liksom«. Även om bilderna från firmornas »vev« är suddiga så är bilderna starka och det är ett intressant besök i huligan-världen som regissören Joel Segerdahl gör.

Jag är huligan finns på Discovery+.

Så mycket bättre

Efter att vi på TVdags slutade betygsätta Så mycket bättre-versionerna har mitt intresse för programmet dalat rejält. Med det sagt blev jag väldigt förtjust när bröderna Norén var med för några år sedan – och varje år ser jag åtminstone första avsnittet. I år är jag mest intresserad av Pär Wiksten från Wannadies och Marit Bergman. Men om nästa avsnitt är lika roligt som det blev när Lasse Holm klev in i »manegen« i senaste avsnittet kommer jag sitta som klistrad resten av säsongen.

Så mycket bättre finns på TV4 Play.

We Hunt Together

Om man mäktar med ännu en katt-och-råtta-lek och ännu en Villanelle-aktig psykopat (för de är rätt lika till både beteende och utseende) så kan man nog tycka att We Hunt Together är rätt bra. Eller åtminstone helt okej. Villanelle-figuren heter Freddy (Hermione Corfield) och hennes manliga kumpan heter Baba (Dipo Ola) och är en före detta barnsoldat, och således en mycket mer intressant rollfigur.

Den lite udda snut-duon, DS Lola Franks (Eve Myles) och DI Jackson Mendy (Babou Ceesay), fungerar bra ihop i rutan. Trots att hela serien kryllar av medberoende rollfigurer som känns lite för overkliga så har jag »råkat« se fyra avsnitt. Det är inte helt otänkbart att jag »råkar« se resterande avsnitt också, i alla fall de två som är kvar av säsong 1.

Perry Fitzpatrick, känd från bland annat Line of Duty dyker upp som Freddys obehagliga kompis från förr. »Kul!«

We Hunt Together, säsong 1–2, finns på BritBox.

Historien om Sverige

Se där, en påkostad dramadokumentär om Sveriges historia. Vi börjar på stenåldern. Simon J Berger är berättare (med den äran). Men trots att det rör sig om en högbudgetproduktion med otroligt vackra bilder, minst lika tjusig musik (skriven av Ludwig Göransson och Per Gunnar Juliusson) och enligt SVT 300 involverade historiker och experter så är inte det här för mig.

Historien om Sverige har premiär på SVT Play den 5 november och visas i SVT1 samma kväll kl 21.

Fingernails

Egentligen hade jag tänkt hinna se Fingernails men livet kom emellan, så jag har bara sneglat lite. Det som talar för den är rollistan. Jessie Buckley, Riz Ahmed, Jeremy Allen White och Luke Wilson – jag tycker om hela högen. Och jag gillar att det är en del gammal fin synthpop i filmen.

Det som talar emot filmen är att de romantiska drama-filmerna på Apple TV+ har tenderat att vara lite väl mkt mellanmjölk.

Fingernails har premiär på Apple TV+ i dag.

Culprits

Tyvärr är det recensionsembargo för Culprits till på måndag, men jag kommer att kolla. Om det är bra så skriver jag kanske några rader nästa vecka.

Culprits har premiär på Disney+ den 8 november.

Ondskan

Recensionsembargo till på söndag, så jag får inte skriva. Kanske nästa vecka.

Ondskan har premiär den 5 november på TV4 Play för alla med Plus. Premiär på TV4-kanalen den 16 november.

Veckans påminnelser

• Six Feet Under på Netflix. Om du inte har sett en av världens bästa tv-serier så har den tidigare HBO-serien Six Feet Under kommit till Netflix nu. Ur led är tiden. Men kolla om du inte har gjort det tidigare – för bättre än så här blir det knappast.

• Dödens triangel på SVT Play. Nu finns hela säsong 1 av Dödens triangel, som jag skrev om här, på SVT Play. Tyvärr ser det inte ut att bli någon mer säsong – men om det blir det så vet ni vem som är där och påminner. Så prenumerera gärna, det är gratis!👇

Teven väntar,
Björn