6 okt 2023: En gripande, hudlös dokumentär om ensamhet, Loki är tillbaka & odödlig Maria Gripe-doku på SVT Play!

Oct 06, 2023

I veckans nyhetsbrev: Vänner sökes, Totally Killer, Loki, Maria Gripe – solen i söder, skuggan mot norr, Den svenska konsten att döstäda, Dreaming walls – de sista gästerna på Chelsea Hotel & Kära pappa.

Vänner sökes

Veckans tv-måste är Gustav Ahlgrens gripande och hudlösa dokumentär om ensamhet. Vi möter Ewa, Adam och Björn, som alla berättar om sina erfarenheter av ensamhet och sina försök att hitta vänner. De inledande orden är tunga, när Ewa säger: »Jag skäms å säga att jag inte har vänner.« Några minuter senare berättar Björn att han »gärna skulle vilja ha en kompis, till varje pris« i en videodagbok från när han var 16 år. Senare får vi se Adam sitta och spela på en kyrkorgel en fredagskväll. Det är blytungt emellanåt, men viktig tittning.

Men det finns ljusglimtar. Så se den, fundera på den och lyd Mattias Alkbergs albumtitel från 2005: Jag ska bli en bättre vän.

Vänner sökes har premiär på SVT Play i morgon (7 oktober).

Totally Killer

Nahnatchka Khans förra (och första) film, Always Be My Maybe, har betyget 6.8 på IMDb, vilket ju är bättre än habilt. Jag gillade den så pass mycket att både Ali Wong och Randall Park blev favoriter efter den.

I Totally Killer spelar Kiernan Shipka (känd från bland annat Chilling Adventures of Sabrina- och Mad Men) tonåringen Jamie. Hon undkommer precis Sweet Sixteen-mördaren (en svartklädd person med en Max Headroom-liknande mask) som 35 år efter att han mördat Jamies mammas bästisar kommer för att mörda igen. När Jamie flyr råkar hon sätta sig i en tidsmaskin och åka tillbaka i tiden till 1987. Där lär hon med lite möda (och stort besvär) känna sin mamma (spelad av Olivia Holt) för att försöka se till att inga mord begås, för ja, hon får den smarta idén att stoppa mördaren innan han ens har börjat mörda. Om du tycker att det är inte så lite Tillbaka till framtiden-aura över plotten så har du helt rätt, men det gör inget.

När Mad Men gick i mål förutspådde jag en lysande framtid för Kiernan Shipka. Jag vet inte om redan Netflix-serien Chilling Adventures of Sabrina gav mig rätt, men här fortsätter hon att briljera. Hennes timing är i mina ögon strålande. Om du inte tycker att det är roligt när hon försöker rädda sitt »mom« till ett »mamacita« 1 minut och 10 sekunder in i trailern så undrar jag om du kommer tycka om resten. Vi bjuds också på en del roliga woke-kommentarer 30–35 år »för tidigt«. Kul!

I övriga roller ser vi bland andra Randall Park som sheriff i stan och Julie Bowen som Jamies mamma som vuxen. Jag gillar båda två men tyvärr är de med rätt lite.

På det stora hela en banal bagatell, men jag tyckte om den.

Betyg: 📺📺📺⬜️⬜️

Totally Killer har premiär på Prime Video i dag.

Loki

I slutet av trailern säger Mobius (Owen Wilson): »Come on, you’re the God of Mischief.« Loke (Tom Hiddleston) svarar (i alla fall i trailern): »Always have been. Always will be.« Men efter att ha sett några avsnitt i förväg kan jag avslöja att han inte alls »always will be«.

Det som – i alla fall i mina ögon – alltid varit roligast med Loke, är hans trickster-fasoner. Okej, det har varit lite roligt även när han har misslyckats i filmerna, men jag tycker att det blir långtråkigt när han glömmer bort att han är en trickster. Jag vet att hela grejen med att han är där han gör att han är lite bortkommen, men nu tycker jag han får skärpa lite. Och när han väl gör det, vilket händer emellanåt – då får jag förnyad lust att se klart Loki. Det blir tidsresor, som jag vanligtvis älskar – men här blir det inte så roligt som jag vill. Frågan är dock, hur mycket kan jag egentligen gnälla? Att bara höra Tom Hiddleston få hissy fits är ju en njutning i sig.

Den andra säsongen tar vid där den första slutade, så kolla det kan vara fiffigt att se om åtminstone sista avsnittet av första säsongen innan du trycker på play.

Loki, säsong 2, har premiär på Disney+ i dag. Nya avsnitt släpps på fredagar.

Maria Gripe – solen i söder, skuggan mot norr

När jag ser Bengt Boks dokumentär om Maria Gripe (1923-2007) från 2003 blir det solklart för mig att många svenskar (och, gissar jag, framför allt unga kvinnor) som velat bli författare har inspirerats av Maria Gripe. Jag känner flera personer som tycker att Astrid Lindgren är överskattad, men har inte hört någon säga det om Maria Gripe – jag ska genast kolla runt med alla jag känner för att höra vad de tycker om Maria Gripe.

Dokumentären är alltså 20 år gammal men det här är första gången jag ser den, trots att den har visats i SVT åtminstone två gånger tidigare. Tempot är givetvis långsamt, men inte på ett provocerande utan trivsamt sätt. En lite irriterande detalj är att vi får se vhs-inspelningar av intervjuer med Maria och maken Harald (som illustrerade böckerna). Jag vill ju se de intervjuerna med!

Den största anledningen till att jag blir så förtjust i dokumentären är att vi får höra om hennes fascination för det övernaturliga och hur ord sätter i gång fantasin. Vi får också reda på att Maria berättat för en av de intervjuade att när Harald gick bort förlorade hon sin lekkamrat. Hur fint – och sorgligt – som helst! Se den!

PS Harald Gripes samling av modellteatrar finns numera på Sörmlands museum.

Maria Gripe – solen i söder, skuggan mot norr finns på SVT Play.

Den svenska konsten att döstäda

Ett amerikanskt program om svensk döstädning (jag vill förresten ha ett »d« på slutet, att säga dö + valfritt efterled känns Lena Nyman i mina öron). Kan det vara nåt? Inte för mig tyvärr. De svenska programledarna (Katarina Blom, Ella Engström och Johan Svenson) är charmiga men Amy Poehlers speakerröst gör programmet – åtminstone stundtals – till en ännu jobbigare variant av Halv åtta hos mig. Poehler har även producerat serien. Programmet har ändå något jag gillar också, så jag kanske kommer fortsätta döglo (tihi). Serien är enligt SVT baserad på Margareta Magnussons bok Döstädning.

Den svenska konsten att döstäda, avsnitt 1, finns på SVT Play. Nya avsnitt släpps på torsdagar.

Dreaming walls – de sista gästerna på Chelsea Hotel

Räkna med excentriska personer och personligheter i överflöd. Jag har inte hunnit se mer än fem minuter än, men det känns samtidigt som jag redan har sett dokumentären tidigare, så det här bara måste vara BRA TV™ (oj, vad det kändes 2006 att skriva så, men nu får det vara kvar.)

Dreaming walls – de sista gästerna på Chelsea Hotel finns på SVT Play.