TVdags med Björn Finér #121: »Hit Man« är en strålande bagatell & Benedict Cumberbatch som muppmakare i »Eric« + mer!
TVdags med Björn Finér #121: »Hit Man« är en strålande bagatell & Benedict Cumberbatch som muppmakare i »Eric« + mer!
I veckans nyhetsbrev: Hit Man, Eric, Camden, The Veil, Veckans trailerskörd, Tre guldkorn på SVT Play & Veckans påminnelse.
»Hit Man« är en strålande bagatell!
Filosofiläraren Gary (Glen Powell, som bland annat spelat John Glenn i strålande Hidden Figures – just nu på Disney+) jobbar åt polisen som brottsprovokatör, genom att låtsas vara vara yrkesmördare och därmed få fast dem som beställer mord. När Maddy (Adria Arjona från bland annat Andor) vill få sin exman undanröjd försöker »Ron«, en av Garys yrkesmördarfigurer, få henne på andra tankar. Värre blir det när han börjar dejta Maddie, eftersom de blir förtjusta i varandra – eller hon i Ron. Han är omåttligt förtjust i att spela denna sexiga och mystiska man.
Handlingen i Hit Man ryms på ett frimärke, men i och med att filmen är något så otidsenligt som en nypa screwball och en nypa noir blir slutresultatet en strålande bagatell. Tacka den framför allt den magiska personkemin mellan Arjona och Powell för det. Det känns som de hade roligt vid inspelningen och att det är det som känns rakt igenom bioduken.
Spridda anteckningar
Filmens huvudrollsfigur är baserad på den riktiga Gary Johnson, vars riktiga jobb var just det jobbet som film-Gary har – fejkyrkesmördare och brottsprovokatör.
Austin Amelio (som spelade Dwight i The Walking Dead) är med i en härligt, sliskigt spelad roll som Garys kollega.
De som kommer för att se Powell spela en massa olika rollfigurer kommer bli besvikna, för så många olika rollfigurer är det inte. Bra, tycker jag, även om det var kul att gissa vilka karaktärer han skulle vara i de olika förklädnaderna.
Glen Powell har varit med och skrivit manus ihop regissören Richard Linklater. Manuset är baserat på en artikel skriven av Skip Hollandsworth. Filmfotot står som vanligt Shane F Kelly för.
Summa summarum
Det är jättesvårt att betygsätta Hit Man, för jag vill att ni ska se den på bio, så att fler sådana här filmer görs. Med »sådana här filmer« menar jag filmer som varken handlar om superhjältar eller som är blockbusters, men som är ett fint hantverk utfört med lätt hand och glimten i ögat.
Betyg: 📺📺📺📺⬜️
Hit Man har biopremiär i dag.
Benedict Cumberbatch som muppmakare i »Eric«
Eric utspelar sig i ett skitigt New York i mitten av 1980-talet. Benedict Cumberbatch spelar dockmakaren Vincent som jobbar med tv-serien Good Day Sunshine, en pastisch på Sesam som han har skapat med Lennie (Dan Fogler). Att Jim Henson är deras uppenbara husgud framgår tydligt. Vincent och hans fru Cassie (Gaby Hoffmann) lever i ett totalt trasigt äktenskap, inte minst på grund av Vincents galopperande psykiska ohälsa. En dag försvinner parets nioårige son Edgar (Ivan Morris Howe).
New York-polisen Michael (McKinley Belcher III) får hand om fallet, samtidigt som han inte har glömt fallet med en annan försvunnen pojke som polisen aldrig hittade. Vincent å sin sida får i någon slags narkotikaframkallad (?) yra för sig att om han kan fixa det – om han bara får med sonens mupp-idé (jag kallar dockorna muppar, de är ju det) Eric i tv-serien så kommer Edgar komma hem.
Apropå psykisk ohälsa så får muppen Eric liv, lite som en ond djävul på axel, men snarare precis bakom ryggen på Vincent. Det här tilltaget (och några andra saker som jag återkommer till) kommer nog göra Eric till vattendelare. Det kan nog finnas de som inte vill se en serie där ett stort imaginärt monster dyker upp och är dryg. Jag tycker det fungerar utmärkt. Min enda invändning mot själva monstret är att Eric är för lik Sully i Monsters Inc., men spela roll.
The Split-skaparen Abi Morgan har skrivit manus och Lucy Forbes (This Is Going to Hurt) har regisserat.
Spridda anteckningar
Jag är inte så mycket för »Känner du dig gammal nu?«-tropen, men det var några år sen Kevin Costner höll Gaby Hoffmann i sin famn i Drömmarnas fält (även om jag minns det som om det var i går).
När kommer snut-spinoffen med polisen Michael?
Twin Towers-bilderna gav mig rysningar. Filmfotografen Benedict Spence (också han This Is Going to Hurt) har gjort ett underbart jobb.
Needle dropsen (de coola kidsens benämning på låtar i soundtracket) är grymma. Vi får höra både 10cc-låten I'm Not in Love och Tupelo (en av mina absoluta favoritlåtar) med Nick Cave & the Bad Seeds – och många fler.
Det blir emellanåt för mycket av en väldigt dåligt mående Benedict Cumberbatch. Ibland undrar jag (inte på riktigt) om det här är en fortsättning på Patrick Melrose (finns just nu på SkyShowtime, se om ni inte har sett). Men han är ju hur bra som helst!
Ibland är polisspåret lite för fristående, men det är också bra så jag tycker det fungerar ändå.
Det är Cumberbatch som gör rösten till Eric. Otroligt bra röst! Vi som minns att han gjorde rösten till Smaug i Hobbit-trilogin vet ju redan hur bra röstskådis han är (nästan lika bra som Tom Hardy).
Summa summarum
Om jag gav tv-serier betyg – vilket ni nog märkt att jag inte gör, det får räcka att jag ger filmer betyg – skulle jag inte ha gett en femma som Kjell hintade om i sitt nyhetsbrev förra veckan, men Eric är ett absolut måste att se. Många av er började nog se serien redan i går kväll, men om ni inte har hunnit – se!
Eric finns på Netflix.
Nostalgisk musikåterblick i »Camden«
Popstjärnor som Dua Lipa och Chris Martin berättar storögt om hur häftigt Camden var back in the day (och än i dag). Det gör Suggs från Madness också. Noel Gallagher är så klart med och berättar några stories, det är alltid sevärt.
Det tog tid för mig, som brukar älska musikdokumentärer, att komma in i den här. Det är eventuellt för att jag inte är så intresserad av Chris Martin (och första avsnittet var mycket Chris Martin). Sen har jag problem med den väldigt nostalgiska tonen. Med det sagt är många klipp jätteroliga att se, så nu när jag tänker mer på det behöver jag bara backa bandet och titta noggrannare. För i senare avsnitt dyker Lauren Laverne, Questlove, Nile Rodgers (alltid sevärd) och Sister Bliss från Faithless upp. Och Boy George! Yungblud, som jag gillar utan att riktigt veta varför, är också med på ett hörn.
Camden finns på Disney+.
Elisabeth Moss är alldeles för Elisabeth Moss:ig i »The Veil«
I inledningen av The Veil, som nyss har landat på Disney+, spelar Elisabeth Moss en spion som vill bli kallad Imogen. Men mest av allt känns det som Moss vill spela Kate Winslet, eller i alla fall Winslets brittiska accent. Helst av allt skulle jag vilja se Moss göra något hon inte gjort tidigare, filmad på något annat sätt än total närbild av hennes ansikte.
Imogen räddar Adilah (Yumna Marwan) från ett flyktingläger och behöver ta reda på Adilahs hemlighet innan tusen människor mister livet. Med tanke på hur ointresserad jag är ett avsnitt in tror jag inte att jag får veta hur det går.
Det var ett kärt återseende att se Dan Wyllie igen. Honom har jag nästan inte sett i något annat än Love My Way, men jag ser nu att att han har varit med i ett gäng serier som jag borde ha sett.
Steven Knight har skrivit manus. Damon Thomas (Killing Eve) och Daina Reid (Run Rabbit Run) har regisserat halva säsongen var.
The Veil, säsong 1, finns på Disney+.
Veckans trailerskörd
The Bear
The Bear, säsong 3 (hela säsongen), har premiär på Disney+ den 17 juli.
The Umbrella Academy
The Umbrella Academy, fjärde & sista säsongen, har premiär på Netflix den 8 augusti.
Tre guldkorn på SVT Play
Veckans påminnelse
Star Wars: The Acolyte har premiär på Disney+ den 5 juni. Räkna med några rader om den nästa vecka.
Teven väntar,
Björn