TVdags med Björn Finér #156: Lurendrejare på Netflix, »Falsk identitet«-remaken »The Agency« & en finfin Led Zeppelin-doku + mer!

Veckans titlar: Apple Cider Vinegar, Becoming Led Zeppelin, Åremorden, The Agency, Black Snow, Lynchland – en film om David Lynch

Feb 07, 2025

Apple Cider Vinegar

Först en varning om du är äckelmagad och/eller hypokondriker. Det här är inte för dig!

Serien inleds med dessa rader:

Det här är en sann historia baserad på en lögn. Några namn har ändrats för att skydda de oskyldiga. Belle Gibson har inte fått betalt för återskapandet av sin historia.

Belle (Kaitlyn Dever) låtsas ha överlevt dödlig hjärncancer i flera år. Inte nog med det, hon lurar i sina följare att hennes alternativa metoder var det som räddade hennes liv, vilket åtminstone i serien får dem att hoppa över konventionell cancerbehandling och istället förlita sig på Belles »naturliga väg att hela sig«.

Vi får också följa Milla (Alycia Debnam-Carey), som också tror att hon ska bli frisk från cancer på naturlig väg. Hon är inte en av dem som blivit itutad av Belle att det är en bra idé, hennes anledning att försöka på naturlig väg var en helt annan.

Anledningen till att jag överhuvudtaget var intresserad av Apple Cider Vinegar stavas Kaitlyn Dever. Hon är suverän i alla roller, men i Dopesick gick hon rakt igenom rutan. Som ni vet kan jag knappt vänta på andra säsongen av The Last of Us, där Dever spelar Abby. Vi som har spelat spelet, har redan bitit av oss naglarna.

Apple Cider Vinegar finns på Netflix.

Becoming Led Zeppelin

Dokumentären börjar långt innan Led Zeppelin fanns på kartan. Både gitarristen Jimmy Page och basisten John Paul Jones var studiomusiker och spelade på bland annat Bond-låten Goldfinger från 1965. Det jag slås mest av är hur roliga och trevliga de verkar (och vilken pudelfrilla Robert Plant fortfarande har). Jag visste att John Paul Jones är en jävel på bas, men jag visste inte att han var en sån jävel på bas.

En dokumentär om Led Zeppelin skulle nästan kunna vara hur dålig som helst, jag skulle ändå vara intresserad. Under några år förra seklet lyssnade jag ohemult mycket på dem. Hur bra som helst!

Roligast: Jimmy Page berättar att han planterade in ett avantgarde-stycke i Whole Lotta Love bara för att det inte skulle kunna bli en singel.

Tråkigast: Att höra hela låtar inbakade i filmen blir lite tradigt, alldeles oavsett hur bra låtarna är.

Gulligast: Reaktionsvideor där medlemmarna (de som lever) får höra John Bonham i en av få intervjuer med honom. Alla blir – om inte tårögda så bra nära – av att höra hans röst.

Betyg: 📺📺📺📺⬜️

Becoming Led Zeppelin har biopremiär i dag.

Åremorden

Hanna (Carla Sehn) är en stockholmspolis på besök i Åre för att vila upp sig. När en ung tjej försvinner följer Hanna med Missing People ut och letar. Efter det erbjuder hon Årepolisen sina tjänster. De nappar. Konstigt nog noll drygheter om stockholmare. Som stockholmare blir jag lite förvånad.

Serien består av två olika fall, Offermakaren och Dalskuggan, båda är baserade på Viveca Sten-böcker. Fallen i sig är inte jättespännande men jag gillar skådespeleriet och framför allt samspelet mellan Carla Sehn och Kardo Razzazi. Carla Sehn är en stjärna!

Åremorden finns på Netflix.

The Agency

CIA-undercover-agenten Martian (Michael Fassbender) har precis kallats tillbaka till Londonkontoret från Addis Abeba. Lite senare kommer hans kärleksintresse därifrån till London. Plats på scen för internationella intriger och spionage.

För den som har Falsk identitet i minnet, börjar serien nästan exakt likadant. Där kommer spionen hem till Frankrike från Damaskus. Bådas täckmantel är lärare. Debriefen är nästan identisk. Båda ljuger om hur det tog slut med kvinnorna. Lustigt nog känns originalet nästan gjord i år, trots att pilotavsnittet är tio år gammalt. Jag såg inte originalet när den kom utan några år senare, men hade ändå helt glömt bort hur nära första avsnittet av The Agency ligger originalet.

Det är så pass länge sen jag såg originalet att det inte förrän jag ser om den franska piloten som jag märker att stora delar är nästan en blåkopia av originalet, i princip ruta för ruta. Förutom det uppenbara som att det är andra skådespelare, andra namn och andra städer. Ja, ni fattar.

Jag försöker minnas om jag sett Fassbender i någon roll där han visar känslor, men minns honom bara i avstängda robotroller som här The Killer, i Prometheus och i Alien: Covenant. Minns honom som känslokall även i Shame.

Serien känns lite tamare än franska förlagan. Det bästa hittills är Jack Whites cover av U2:s Love Is Blindness som används som vinjettmusik.

The Agency har premiär på SkyShowtime den 10 februari. Det är klart att det blir en till säsong.

Black Snow

Kalla fall-utredaren James Cormack (Travis Fimmel) är tillbaka för att lösa fallet med Zoe (Jana McKinnon) som försvann 2003. Fallet tas upp igen när hennes ryggsäck hittas. I den fanns ett avskedsbrev (inte ett självmordsbrev).

Det var ett tag sedan jag såg förra säsongen, så jag vet inte om vi fick reda på något om Cormacks brutala förflutna, men i den här säsongen dyker hans pappa upp, nyligen utsläppt från fängelset efter att ha suttit inne för mordet på Cormacks mamma.

En sak som jag dock kände mig tvungen att kolla upp var om Cormack hade lika dryg uppsyn förra säsongen som i denna. Det hade han inte. Nu har han nästan ständigt ett brett hånflin över läpparna, en min som inte gör sig så bra i ett polisansikte (eller något ansikte).

Några iaktagelser

Cormack (eller skådisen) liknar Jax Teller (Charlie Hunnam) i Sons of Anarchy mer och mer för varje dag som går. (Förra säsongen hade han en proprare frisyr.)
Den liggiga stämningen mellan honom och hans hjärnskrynklare kändes totalt oseriös.
Är »spännande kille med glasögon« en ny film- och tv-trop? Jag försökte komma på någon annan serie med en så »spännande« kille med brillor, men kom inte på någon.

Jag gillar hur de växlar mellan nutid och dåtid. Och trots det där med hånflinet är jag investerad i andra säsongen med. Australiska serier är verkligen fortfarande starkt på uppåtgående.

Black Snow, säsong 2, finns på TV4 Play.

Lynchland – en film om David Lynch

Lynchland – en film om David Lynch är en fransk dokumentär från 2024 om den ikoniska filmskaparen. Några av Lynchs mest återkommande skådespelare medverkar och pratar vördnadsfullt om honom, som Kyle MacLachlan, Laura Dern och Naomi Watts. Dessutom medverkar konstnären och ex-frun Peggy Reavy samt Isabella Rossellini (min Oscars-favorit för Bästa kvinnliga biroll).

När första avsnittet av Twin Peaks visades satt 34 miljoner tittare bänkade framför sina tv-apparater. Oavsett om du är en av alla miljoner som verkligen förstår Lynch, eller om du bara gillar hans hits – missa inte! Ett absolut att-se-måste för alla som någon gång förlorat sig i ett av (eller alla) Lynchs universum..

Fransk dokumentär av Stéphane Ghez från 2024.

Lynchland – en film om David Lynch finns på SVT Play.

Veckans trailerskörd

The Fantastic Four: First Steps

Blir 2025 Marvels år (igen) ändå? Jag tycker det här ser hur kul ut som helst.

The Fantastic Four: First Steps har biopremiär i sommar.

Jurassic World Rebirth

En av mina nya favoriter – Jonathan Bailey – och två av mina gamla favoriter – Scarlett Johansson och Rupert Friend – gör att jag är lite Jurassic-sugen. Det var jag inte ens beredd på själv.

Jurassic World Rebirth har biopremiär i sommar.