TVdags med Björn Finér #176: nyzeeländska tv-guldet »Den som bär skuld«, mumsiga »The Bear« & rökiga »Smoke« & ... »Ironheart« + mer!

Veckans titlar: Den som bär skuld, The Bear, Smoke, Ironheart

Jun 27, 2025

Den som bär skuld

(Ny version av tidigare publicerad text.)

Äntligen! På onsdag har nyzeeländska serien Den som bär skuld (originaltitel: After the Party) premiär i Sverige. Serien handlar om läraren Penny (Robyn Malcolm), som på en hemmafest hon och hennes dåvarande man Phil (Peter Mullan) anordnar, ertappar sin man med att röra en full ung pojke på ett sensuellt (eller rentav sexuellt) sätt i deras säng. Den sexuellt ofredade (åtminstone i Pennys ögon) pojken, Ollie (Ian Blackburn), har efter händelsen flyttat från stan. Han var på festen för att Pennys och Phils dotter Grace (Tara Canton) också hade kompisar på festen.

Nu har det gått fem år och som originaltiteln berättar handlar serien om vad som händer efter partyt, men vi får också se vad som hände under själva festen. Grace, som nu har fått barn, har bestämt sig för att släppa in pappan i sitt liv igen, så han flyttar tillbaka till Wellington (efter att ha flyttat därifrån efter händelsen). Hon trodde aldrig på mammans anklagelser och tycker att det är dags för Penny att släppa sina vanföreställningar och gå vidare. Penny vill (av förståeliga skäl) inte att Phil ska ha någon kontakt med barnbarnet, börjar hon också undra om hon verkligen såg det hon tidigare var helt säker på att hon såg.

Malcolm och Mullan är båda så fenomenalt bra att obehaget kryper rakt genom rutan. Ungdomsskådisarna är också bra. Hela casten är nästan lite för bra, för allt känns läskigt verkligt. Det enda jobbiga med serien är att handlingen är nattsvart.

Serien är skapad av Dianne Taylor och regisserad av Peter Salmon.

Den som bär skuld (originaltitel: After the Party), hela säsongen, har premiär på SVT Play den 2 juli.

The Bear

Förra The Bear-säsongen var lite ojämn men bjöd på några finfina toppar, som avsnittet som fokuserade på Tina (Liza Colón-Zayas) och särskilt fint var hennes samtal med Michael (Jon Bernthal, vars gästspel är bland de bästa jag har sett) och säsongsavslutningen med besök av stjärnkocken Thomas Keller. Även Will Poulter och Olivia Colman gjorde strålande insatser som chef Luca respektive chef Terry.

Och hur mycket jag än gillar både Jeremy Allen Whites Carmy och Ayo Edebiris Sydney så är det för framför allt för Ebon Moss-Bachrachs Richie som jag älskar The Bear.

I den här säsongen kan ni som inte svepte alla avsnitt i går se fram emot underbara gästspel från de tidigare gästskådespelarna Sarah Paulson, Josh Hartnett, Bob Odenkirk och John Mulaney.

Det som talar emot säsongen, är det som även var problemet förra säsongen: ibland rör sig inte serien framåt överhuvudtaget.

Spridda anteckningar

Jag har inte ens tänkt på att det är Joel McHale som gör den vidriga rollen som chef David.
Oliver Platt gör sitt livs roll som uncle »Unc« Jimmy.
Abby Elliott är precis hur bra som helst som som Carmys syrra »Sugar«.

The Bear, säsong 4, finns på Disney+.

Smoke

Den Nine Inch Nails-doftande vinjettlåten Dialing In av och med Thom Yorke (Radiohead) är en perfekt start på ett mordbrännardrama. Smoke handlar om mordbrandsutredaren Dave Gudsen (Taron Egerton, när man ser hans roll här är det sjukt att tänka sig att han spelade Elton John med den äran i schyssta Rocketman) som får en ny polispartner, Michelle Calderone (Jurnee Smollett), som ska hjälpa till att utreda två branddåd i området han ansvarar för.

Bäst med serien är samspelet mellan Egerton och Smollett – båda är kalas! – men utan att säga för mycket kommer nog en del tittare tycka att serien »hoppar hajen« mot slutet av säsongen, men jag känner mig superinvesterad så jag köper det.

Både Rafe Spall, som spelar Calderones polischef Steven Burk, och Greg Kinnear, som spelar Gudsens chef Harvey Englehart, gör bra rollprestationer, och att Egertons rollfigur har författardrömmar är en detalj som är hur kul som helst.

Serien, som har en Stephen King-vibe, är skriven av Dennis Lehane, som för några år sedan skrev Black Bird, där Egerton också spelade huvudrollen.

Smoke, avsnitt 1–2, har premiär på Apple TV+ i dag. Nya avsnitt släpps på fredagar.

Ironheart

Filmen Black Panther: Wakanda Forever var tyvärr ingen höjdare. Jag gav den en trea, men i efterhand hade en tvåa passat bättre. Jag skyller på den fina Chadwick Boseman-hyllningen och ett stort hjärta.

Ironheart utspelar sig efter händelserna i den filmen. Tidigare gjorde Riri (Dominique Thorne) sin praktik i Wakanda, och nu blir hon av rimliga anledningar avstängd från MIT, trots sitt Tony Stark-bekostade forskarstipendium. Hon tar sin Ironman-ripoff-dräkt och flyger hem till Chicago. Man kan riktigt känna hur skaparen Chinaka Hodge och Disney/Marvel hoppades och trodde att det Chicago-nära anslaget skulle höja seriens status, men av IMDb-betyget att döma hjälpte det föga. Att Riri förlorade sin bästa vän Natalie (Lyric Ross) och sin styvpappa i en skjutning som skedde precis utanför styvpappans garage väcker nog empati hos rätt publik.

Riri börjar hänga med ett gäng som leds av Parker »The Hood» Robbins (Anthony Ramos), en superskurk-pastischen enligt mall 1A (eller snarare 1…B). Minimal spoiler: Han har en mantel som gör honom ond. Hans gäng är inte så mycket bättre – en av dem kallar sig Clown och en kallar sig Rampage (men det var för töntigt, enligt gänget)… Visst, serien är en Young Adult-serie, men det betyder ju inte att det ska vara svajigt, snarare svängigt!

Alden Ehrenreich spelar Joe McGillicuddy, en nördig kille som skäms för sin bakgrund, som har tillgång till teknik som Riri behöver för sin dräkt. Vi har sett den här typen förr, och trots att jag tycker att Ehrenreich är okej, är han lite för blek här.

Egentligen borde det här vara precis min kopp te, inklusive unga vuxna-blinkningen, men det är lite för yvigt för att jag ska bry mig jättemycket. Jag gillar Dominique Thorne, Lyric Ross (som spelar hennes bästis Natalie) och Alden Ehrenreich, men Anthony Ramos rollfigur är alldeles för svag för att jag ska bry mig. Dessutom flirtar serien med magi, och förutom Doctor Strange och seriefiguren Mandrake (och ett gäng till jag av utrymmesskäl avstår från att nämna), är jag tämligen ointresserad av magi. Med det sagt såg jag hela säsongen i förväg och är nyfiken på vart en andra säsong skulle kunna ta vägen.

Ironheart, avsnitt 1–3, finns på Disney+. De sista tre avsnitten släpps den 2 juli.

Veckans spaning

Varianter av Will Smith-svordomen »Keep my wife’s name out of your fucking mouth« från Oscarsgalan 2022 kommer att leva vidare i filmer och tv-serier ett tag till. När jag såg om säsong 3 av The Bear nyligen lade jag märke till att Richie skrek: »Keep my man out of your fucking mouth.« Tidigare i veckan var det en person som skrek: »Keep that name out of your goddamn mouth« i ett avsnitt av Smoke.

Veckans trailerskörd

När jag såg om 28 Years Later (som jag skrev om här) förra veckan fick jag se en kavalkad av skräcktrailers. Underbart! Här är de jag minns (okommenterade).