TVdags med Björn Finér 2 dec 2022: Nu är Slow Horses här igen, Steve Carell i The Patient & Hittegods-kalendern!
I veckans nyhetsbrev: Slow Horses äntligen tillbaka, Jonah Hills doku om sin terapeut Stutz, Steve Carell terapeut åt seriemördare i The Patient, ett långsamt farväl till The Walking Dead, influencer-dramat Dumpad, Willow är tillbaka, Toppen är botten och de två första luckorna i Hittegods-kalendern: For All Mankind & John from Cincinnati.
Slow Horses
I dag är äntligen Jackson Lamb (Gary Oldman i sitt esse) och hans sad bunch till spion-gäng tillbaka i rutan. Lamb undersöker ett märkligt dödsfall, River Cartwright (Jack Lowden) går på anställningsintervju, Luisa (Rosalind Eleazar) och Min (Dustin Demri-Burns) gör ett gig för lilla smilfinken Spider Webb (Freddie Fox). Alla, utom han som dog och Sid Baker (Olivia Cooke, som ju fick ett toppgig i House of the Dragon) som kanske dog, är tillbaka i Slough House. De två är ersatta av Shirley (Aimee-Ffion Edwards, Sophie i Detectorists) och Marcus (Kadiff Kirwan).
Det är något med Cartwrights blåögdhet i kontrast till Lambs skamlösa rävspel som gör mig så väldigt glad, och jag älskar att dialogen är så rapp att vi tittare måste ha lagt ifrån oss mobilerna och ha ögon och öron på helspänn. Det enda tråkiga är att säsong 2 också bara består av sex avsnitt, varav de första två redan är här – men förhoppningsvis kommer säsong 3 redan nästa år.
Slow Horses, avsnitt 1–2, säsong 2, har premiär på Apple TV+ i dag.
Stutz
Jonah Hill har gjort en film om sin terapeut, Phil Stutz. Stutz är inte helt okänd, åtminstone inte bland självhjälpsnördar. För dem är han nog mest känd för sin bok The Tools (2012), skriven ihop med Barry Michels. Stutz är en fascinerande dokumentär där vi tittare får ta del av några av verktygen Phil lär ut till sina patienter, men vi får också lära känna honom och Hill, åtminstone lite.
När Hill, 26 minuter in, öppnar sig och frågar sig varför han gömmer sig bakom en fasad händer något som får dokumentären att växa ännu mer, och då gillade jag den ändå från första stund.
Stutz finns på Netflix.
The Patient
Domhnall Gleeson spelar Sam Fortner, en seriemördare som kidnappar sin terapeut, Alan Strauss, spelad av Steve Carell. I de vanliga sessionerna kunde inte Sam öppna sig ordentligt, men nu när han har kidnappat Strauss så vågar han berätta vem han egentligen är – och det han vill är att terapeuten ska hjälpa honom att sluta mörda…
Här märker jag att jag gjort en helvändning, avsnitten är väldigt korta, bara drygt 20 minuter långa och nu tycker jag det är helt perfekt. Tidigare tyckte jag att dramaserie passade bäst som 43-minutersavsnitt. Jag måste ha ändrat mig när jag sträcktittade mig igenom hela The Bear i en sittning. Och apropå The Bear, maten Sam bjuder Strauss på ser sjukt god ut.
Serien är skapad av The Americans-skaparen Joseph Weisberg tillsammans med hans manuspartner Joel Fields. Hälften av avsnitten är regisserade av Chris Long, ännu en The Americans-veteran.
Jag har bara hunnit se tre avsnitt än, men räknar med att binga resten i helgen.
The Patient finns på Disney+.
The Walking Dead
När vi höll på med The Walking Dead-cirkeln på TVdags fick vi ganska ofta kritik för att vi var så negativt inställda till avsnitten. Och det är så klart det är en negativ spiral att bara tjöta om hur dåligt något är, så jag kanske inte behöver skriva om att sista avsnittet inte stannade hos mig så länge, särskilt inte när det kommer tre spin-off:er. Men genom åren har jag haft några favoritavsnitt och -skurkar.
Största intrycken
Avsnittet Pretty Much Dead Already, när Sophia kommer ut ur ladan som en walker.
Avsnittet Better Angels, när Shane återuppstår.
Avsnittet The Day Will Come When You Won't Be, när Negan slaktar Glenn.
Bästa skurkarna
Negan – Han kommer ju in som klassens clown, men jag gillar honom. Har inte känt sånt hat sedan jag hatade Falconetti i De fattiga och de rika. Det vore väl konstigt om Maggie förlåter honom?
Guvernören – Ögonlappen, ett akvarium med walker-huvuden. Klart man gillar.
Alpha – Samantha Morton!
Nu är bara frågan, ska jag orka kolla in alla spin-off:er: Dead City, Daryl Dixon och Rick & Michonne? Ska ni?
The Walking Dead, avsnitt 24, säsong 11, finns just nu inte att strömma i Sverige. Säsong 1–11 (två tredjedelar av säsong 11) finns på Disney+ och HBO Max.
Dumpad
Dumpad beskrivs konstigt nog som en dramakomedi om psykisk ohälsa, vilket gör serien en otjänst – det är ett drama,i alla fall de första två avsnitten. Att serien är skapad av influencern Therése Lindgren lockar nog yngre tittare, men kan säkert på samma gång få äldre tittare att tveka. Zarah (Didi Cederström) är en influencer som har grava problem med panikångestattacker och dessutom blir dumpad av sin kille. Dumpad belyser ett riktigt problem utan att skämta bort det, och i mina ögon börjar serien mycket bättre än jag skulle ha gissat. Jag har som sagt bara hunnit se de två första avsnitten men kommer nog fortsätta kolla. Jag vill se vart serien tar vägen.
Dumpad har premiär på Discovery+ i dag.
Willow
Om du mot förmodan inte fått nog av fantasy i år kommer nu fortsättningen av filmen Willow. Det är så klart charmigt att både Warwick Davis och Joanne Whalley är tillbaka i sina respektive roller och det är Jonathan Kasdan, son till manusförfattaren och regissören Lawrence Kasdan, som skrivit manus. Eller förresten, de skrev manuset till Solo: A Star Wars Story tillsammans, sååå jag vete hundan om jag kommer kolla mer. Två avsnitt in tycker jag som bäst det är lite småputtrigt, men jag skrattade rakt ut åt ett uttals-skämt i mitten av andra avsnittet. Då fick jag lite Mickey Blue Eyes-känsla, ni vet när Hugh Grant skulle lära sig prata som en gangster.
Willow, avsnitt 1–2, finns på Disney+.
Toppen
Lisa (Klara Hodell) är pressekreterare hos välfärdsministern Roxanne Wiklund (Sissela Benn) i det fiktiva sossepartiet DSP. Roxanne vill upp i partiet, men har hon det som krävs? Partiets valgeneral, Kaminsky, spelas av Robert Gustafsson. I andra roller ser vi bland andra Felicia Danielsson, Leif Andrée, Dilan Apak, Daniel Hallberg och Eric Stern. Men trots att skådisarna är bra funkar nästan ingenting i mina ögon, det mesta är superplatt och alldeles för snällt. Benns fullständigt superkorkade rollfigur bjuder på några roliga stunder men det räcker inte långt. Jag kanske inte är först att säga det, men säger det ändå… Toppen är tyvärr botten.
Toppen har premiär på Prime Video i dag.
Hittegods-kalendern
Det är dags för min första julkalender. Det blir 24 luckor av serier jag börjat se, glömt att jag ser eller tänkt se (och precis börjat se). Det kommer nog påminna om hur en del öppnar sina choklad-kalendrar – många luckor i taget. Här är de första två. Håll tillgodo!
Lucka 1: For All Mankind
Vi kommer in i serien i juni 1969, precis när Sovjetunionen är först med att sätta en man på månen. Vi får höra »dokumentära« ljudklipp med »Nixon« där han vägrar vara presidenten som snubblar på mållinjen. Det är sådana saker som gör att jag faller pladask för den alternativa verkligheten i For All Mankind.
Casten, med Joel Kinnaman i spetsen, ser alla mer eller mindre ut att vara huggna ur granit. Människorna – nästan alla – är snygga, maskinerna med, så klart. Ett stort plus är den coola kvinnliga casten, inte minst Sonya Walger (»Not Penny’s boat«-Penny i Lost) och Shantel VanSanten (Becka Butcher i The Boys).
Jag ryser dock av obehag när precis alla i hela baren sjunger a cappella. Precis som i Top Gun: Maverick. Vad är det för militär-romantisk störning – jag fattar ingenting! Gjorde de det i Härifrån till evigheten också? Och i En officer och gentleman? Men det är en petitess.
For All Mankind, säsong 1–3, finns på Apple TV+.
Lucka 2: John from Cincinnati
John from Cincinnati kretsar kring surfarfamiljen Yost i Kalifornien, USA, och består av surfarlöftet Shaun (Greyson Fletcher), hans knarkande pappa, Butchie (Greyson Fletcher), och Butchies föräldrar, Cissy (Rebecca De Mornay) och Mitch (Bruce Greenwood). En dag dyker John (Austin Nichols) upp. Det är någonting som är off med John – oftast härmar han bara vad folk säger, och exakt vem han är, är höljt i dunkel, men han blir vän till familjen Yost. Luke Perry spelar surf-talangscouten Linc och Ed O'Neill är med i en underbar biroll.
Det här är väldigt mycket en påminnelse till mig själv att se klart serien. Jag har sett nästan hela serien (det är bara en säsong), sedan glömt bort. Inte för att jag inte tyckte om den, utan av tusen andra anledningar (läs: tv-serier).
Serien är skapad av På spaning i New York-skaparen David Milch.
John from Cincinnati finns på HBO Max.
Vi ses,
Björn