TVdags med Björn Finér 25 mars 2022: Schyfferts »Vi i Villa« är en fullträff & premiär i dag för unika generationsberättelsen Pachinko!
I veckans nyhetsbrev: Inga medelklassmarkörer går säkra i Henrik Schyfferts Vi i villa (premiär 7 april). Premiär för Pachinko, en generationsberättelse av sällan skådat slag. Dessutom: Patrick Melrose (om du har missat den), Sven Wollters sista film Dag för dag, Veckans trailersvep och sist men inte minst premiär för rubriken: Veckans amuse & veckans bad news.
Vi i villa
Anders (perfekt castade Mattias Nordkvist), huvudpersonen i Henrik Schyfferts nya serie Vi i villa, jobbar på Inspira, en talarförmedling som säljer in inspirationsföreläsare till företag. För Anders går det inte så jättebra, han jobbar i princip bara med en kändis, men vilken kändis sen. Vem det är får ni se själva eller läsa om någon annanstans, jag vill inte spoila. För att ni ska få en snabb förståelse för Anders kan man beskriva honom som en kille som har knutit handen i fickan alldeles för länge.
Anders fru Filippa spelas av helt fantastiska Sanna Sundqvist – för att bara nämna två saker är sättet hon spelar smålullig på magnifikt och sättet hon bråkar på… burr! Grymma Tuva Li Ramel spelar deras dotter Anna. Jag hoppas vi får se mycket mer av i framtiden, scenerna med henne och pappa Anders är rakt igenom fabulösa.
Johan Widerbergs rollfigur Martin är allt hans rollfigur i Lust inte var. Här är han så opolitiskt korrekt man kan vara, kallar sina kompisar »fitta« när de spelar padel, är allmänt överlägsen och tokdryg – vilken Widerberg-vår! Anders chef Eric (det ska uttalas på engelska) är en annan vidrig typ, spelad med härlig finess av Filip Berg. Scenerna på Inspira är över lag rys-mysiga. Helena af Sandeberg är med i en lite för liten roll som Martins fru. I sista avsnittet dyker förresten en cameo upp. Missa inte!
I Vi i villa är blandningen av drama, komedi och satir mycket mer välbalanserat och pricksäkert än i Lust, som jag mest klagade på i förra veckans nyhetsbrev. Vi i villa är i mina ögon bättre på alla punkter. Det gäller såväl skådespeleriet som detaljerna: tinnituspipet när det svartnar för Anders, de snillrika kamerarörelserna och kameraplaceringarna och användandet av scener i ultrarapid. Häromveckan gnällde jag på att Nicola Walker pratade med kameran i Annika, här gör Anders det hela tiden – här funkar det alldeles utmärkt.
Seriens kaxigt synthiga soundtrack är ett perfekt »platsbygge«. Det är Johan T Karlsson, mer känd under namnet Familjen, som har komponerat och producerat.
Henrik Schyffert har regisserat fyra av seriens sex avsnitt och John Nordling de andra två. Tove Eriksen Hillblom, som tidigare skrivit manus till Solsidan och Sjölyckan, är huvudförfattare och avsnittsförfattare är Maria Nygren (Jägarna, Advokaten, Fartblinda) och FLX producerar.
Kort sagt är Vi i villa en fullträff där inga medelklassmarkörer går säkra.
Vi i villa har premiär på Kanal 5 och Discovery+ den 7 april.
Pachinko
Pachinko är en generationsberättelse av sällan skådat slag med koreanska Sunja i centrum. När serien börjar är året 1910 och vi är i Korea, som då är ockuperat av Japan. Serien växlar mellan olika delar av Sunjas liv. Tyvärr är yngsta skådespelaren som spelar Sunja bara med i första avsnittet. Hon är otrolig. Men det är inte synd att hon bara är med i första avsnittet för att hon är bäst, alla tre skådisar som spelar Sunja – eller rättare sagt, alla skådisar i hela serien – är sanslöst bra. Tonårs-Sunja spelas av nya stjärnskottet Minha Kim. Hennes blick säger mer än tusen recensioner. Den äldsta Sunja spelas av Youn Yuh-jung som gjorde succé häromåret, både med filmen Minari och med sitt tacktal på Oscarsgalan.
Serien växlar perfekt mellan delarna som utspelar sig när Sunja är ung och när hon är äldre, och mellan de olika platserna serien utspelar sig på. När hon är äldre är året 1989. Då är Sunjas sonson Solomon (spelad av Jin Ha, som bland var med i Devs) huvudperson och Sunja har mestadels en biroll. I en annan biroll dyker en gammal favoritbirollsskådis, Jimmi Simpson, upp som Solomons chef.
Pachinko är baserad på boken med samma namn, skriven av koreansk-amerikanska författaren och journalisten Min Jin Lee. Seriens skapare och manusförfattare, Soo Hugh, har bland annat har skrivit avsnitt av The Killing och The Terror tidigare. Kogonada och Justin Chon har regisserat. Den superba musiken har Nico Muhly komponerat. Årets trend verkar vara att dansa i vinjetten. Skillnaden mot när de gjorde det i Peacemaker är att jag älskar det här. Skådisarna dansar till The Grass Roots-låten Let's Live for Today.
Serien har fått sitt namn Pachinko av de flipperliknande japanska spelautomaterna med samma namn. En bit in i serien får vi se när en spelautomat mixtras med så att det ska bli svårare att vinna, så klart en metafor för de olika huvudpersonernas livssituationer.
Pachinko är spännande trots att storyn utvecklas med fjäderlätt touch. Det har varit nästan omänskligt svårt att slita sig och det är också omöjligt att i text berätta hur bra jag tycker serien är. När jag kallade serien en generationsberättelse av sällan skådat slag så menade jag verkligen det. Om det inte redan framgått med all önskvärd tydlighet så skriver jag det i klartext: Pachinko är en serie att skaffa Apple TV+ för att se.
De tre första avsnitten av Pachinko har premiär på Apple TV+ i dag.
Patrick Melrose
I Patrick Melrose spelar Benedict Cumberbatch huvudpersonen med samma namn som serien, överklass-son till den alkoholiserade hertiginnan Eleanor (spelad av alltid lika grymma Jennifer Jason Leigh) och pedofilpappan David, spelad lite väl övertygande av Hugo Weaving.
Vi får först möta Patrick när han får ett dödsbesked per telefon, det är tidigt 1980-tal och han har precis sprutat i sig lite heroin. Serien växlar sedan mellan vuxna och åttaårige Patrick. Scenerna med åttaåringen är Patricks mestadels hemska minnen från sin barndom.
Patrick Melrose är (alldeles för) enkelt beskrivet en serie om en man som blir heroinist för att förtränga vidriga och smärtsamma minnen från barndomen och som sedan försöker bli ren igen. Och igen. Och igen.
Cumberbatch har kallat Edward St Aubyns bokserie som serien bygger på för »2000-talets finaste prosa«. Manuset är skrivet av David Nicholls och serien är regisserad av Edward Berger.
Patrick Melrose kom redan 2018, men om du fortfarande inte har sett den finns det ingen tid som är bättre än nu.
Patrick Melrose finns på SVT Play. När detta skrivs ligger avsnitt 1–3 uppe.
Dag för dag
Rut (Marianne Mörck), Tage (Tomas von Brömssen) och Malte (Sven Wollter) bor på ett äldreboende där Katrin (Martina Haag) och Simon (William Spetz) jobbar. Efter att Katrin fått reda på att hennes man Håkan (Felix Herngren) varit otrogen med grannen Stefans (Peter Magnusson) fru Åsa (Åsa Wallander) bestämmer hon sig för att ta med gänget på en husbilsresa med destination Schweiz. Ni kanske lägger ihop två och två när ni läser Schweiz? Hmm, vaaad kan man göra i Schweiz?
Dag för dag är i banalaste laget. Småcharmig men med TV4-själ, som när Mörck och Wollter ska fixa knark i Danmark. Tramsigt som fan … men lite roligt. Eller som när de säger till bandet Röyksopp (som spelar på en klubb de är på) att Wollters rollfigur Malte är den gamle synthvirtuosen Giorgio Moroder, så han får komma upp och prata på scenen och bli samplad av bandet. Samma sak där, tramsigt, men lite småkul.
Det är så klart mysigt att se Wollter och von Brömssen tillsammans i rutan igen och samtidigt sorgligt att det här blev Wollters sista roll. Men som långfilm betraktad är Dag för dag en bagatell. Klart bäst är filmmusiken, komponerad av Matti Bye.
Dag för dag är regisserad av Felix Herngren och manuset är skrivet av Tapio Leopold, efter en berättelse av Martina Haag och William Spetz.
Betyg: 2/5
Dag för dag har premiär på C More den 31 mars.
Veckans amuse
Fyra brittiska serier som får en andra säsong
The Responder – text kommer när/om serien närmar sig Sverige.
Time, som jag skrev om här. Men som fortfarande inte kommit till Sverige.
Josephine Bornebusch regisserar för Apple TV+
Sharon Hogans (Catastrophe) nya serie Bad Sisters kommer till Apple TV+ så småningom och en av seriens regissörer är Josephine Bornebusch. Woop-woop! Mer om den serien när det närmar sig.
Veckans bad news
And Just Like That… får också en andra säsong. Att det skulle vara dåliga nyheter är väl en överdrift, men nu är rubriken satt som den är satt. Gör något bra i stället, känner jag.
Veckans trailersvep
Där kräftorna sjunger (Where the Crawdads Sing)
Där kräftorna sjunger »kommer snart«.
Diorama
Diorama har biopremiär den 6 maj.
Until next week,
Björn