TVdags med Björn Finér 30 sep 2022: Äntligen Sverigepremiär för febriga restaurangserien The Bear & fabulösa fängelsedramat Time + mer!
I veckans nyhetsbrev: The Bear, Time, Kommissarie Venn, The Capture, Vuxna människor & This England.
The Bear
Christopher Storer har skapat höstens mest hektiska drama, The Bear. Jeremy Allen White spelar kocken Carmy som tidigare jobbat som kock på fina restauranger men som nu ärvt sin döda brors sylta The Original Beef of Chicagoland. Han försöker styra upp verksamheten – kalla alla för »chef«, följa ett system och så vidare – men stöter på problem eftersom hans – om uttrycket ursäktas - »adhd-iga« kusin (inte egentligen) Richie, spelad av Ebon Moss-Bachrach (bäst i serien, Desi i Girls, ni vet), vägrar spela med. In kommer nykomlingen Sydney (Ayo Edebiri) med idéer om hur de ska kunna vidareutveckla restaurangen. Hon och Richie kommer inte alls överens. Hela casten är toppen med Moss-Bachrach lyfter serien några snäpp extra från en redan hög nivå.
Skaparen, Storer, har själv valt musiken, en blandad och nästan lite sjösjuk kompott. Från Pearl Jam till Van Morrison till Radiohead till Counting Crows. Men det är nog i så fall han som också står för genidraget att låta serien börja med gitarriffet i Refused-låten New Noise. En vanlig dag känns riffet sjukt febrigt, här har riffet samma puls som serien. Högljutt, stökigt och otroligt inspirerande. För att ge ett litet exempel på seriens känsla: hälsoinspektören hälsar på och ger dem ett »C« (inte bra!) och Carmy säger ett (uppgivet räcker inte) »Motherfucker!« , svarar hon bara med ett Chicago-lugnt »You can say that again.«, vilket så klart Richie gör…
Det enda negativa – om man nu tycker det är negativt – är att man blir hungrig, för all mat ser makalöst deliciös ut. Om jag inte varit tydlig nog: Det här är en måste-serie!
The Bear har premiär på Disney+ den 5 oktober.
Time
Om en vecka kommer äntligen Time, en av förra årets bästa tv-serier, till Sverige. BBC beskriver serien med dessa rader (min översättning):
En fånge som äts upp av skuld, en kriminalvårdare med ett omöjligt val. Vad krävs för att överleva? En spänd berättelse om straff och principer med Sean Bean och Stephen Graham i huvudrollerna.
När vi kommer in i handlingen får vi reda på att Sean Beans rollfigur Mark Cobden har dömts till fyra års fängelse för att ha dödat en man. Vi förstår tidigt att Cobden inte är någon förhärdad brottsling utan en man som på grund av en rad vidriga felbeslut gjort sig skyldig til en mans död och vi kommer alltså in när han transporteras till fängelset för att avtjäna sitt straff.
Time är ömsom lågmäld och låter rollpresentationerna ta tid trots att de bara har tre timslånga avsnitt på sig att berätta storyn, ömsom en hänsynslöst grym uppvisning i hur livet i ett brittiskt fängelse kan te sig, som när grovt kriminella försöker utpressa kriminalvårdaren Eric McNally, formidabelt spelad av Stephen Gramham. Sean Bean har aldrig varit bättre, även om jag älskade honom i sjuka och sjukt roliga Sally4Ever härom året.
Hela serien, skriven av Cracker-skaparen Jimmy McGovern, är förresten sällsynt välspelad, ner till minsta biroll. Andra grymma skådisar i serien: James Nelson-Joyce som psykopaten Johnno, Jack McMullen som mördaren Daniel och Brian McCardie (Tommy i Line of Duty) som Jackson Jones, fången som styr bland de intagna. Den alltid lika grå och helt suveräna Siobhan Finneran (Downton Abbey, Happy Valley) glänser som vanligt. Och även om Time utspelar sig i fängelsemiljö hinner den också med att vara ett familjedrama, där familjetragedierna avlöser varandra – men allt är inte nattsvart. Nu är dessutom Time förnyad för en andra säsong. Missa inte!
Time har premiär den 7 oktober på Prime Video.
Kommissarie Venn
Kommissarien Matthew Venn är ytterligare en polis skapad av Ann Cleeves, samma upphovskvinna som till de två poliserna Vera Stanhope i Ett fall för Vera och Jimmy Perez i Shetland. I huvudrollen, som just kommissarie Venn ser vi Arsehole Guy från Fleabag (eller Ben Aldridge som skådisen heter). Det var min första tanke när jag såg honom. Inte för att han är dålig, för det är han inte, men jag förknippar honom med den töntiga figuren från Fleabag. Första intrycket, ni vet.
Venn är uppväxt i sekten Barumbröderna (Barum Brethren) i ett litet samhälle i Devon i Storbritannien. Venn blev utslängd för 20 år sedan, både ur sekten och släkten, när det kom fram att han var bög, men nu har han och hans man Jonathan (Declan Bennett) flyttat dit. För att det ska bli en polisserie får han ett mordfall att lösa: en ihjälstucken man har hittats på en strand. Således dubbel spänning för den som är intresserad av både poliser och sekter.
Kommissarie Venn finns på SVT Play. Avsnitt 1 kan ses till 4 november.
The Capture
Första säsongen av The Capture handlar om ex-militären Shaun (Callum Turner) som misstänks för att ha kidnappat en kvinna, och i förlängningen om manipulation av cctv-filmer. Kriminalkommissarien Rachel Carey (Holliday Grainger) anar en konspiration och Ron Perlman spelar CIA-buffel i Storbritannien.
I andra säsongen kan man säga att det har eskalerat, så även kvaliteten – allt känns bättre och läskigare. Nu är det politikern Isaac Turner (Paapa Essiedu) som råkar ut för att det som händer i studion inte är samma sak som visas i den direktsända nyhetssändningen. Övervakningsteknologi, AI och Kina som bovar. In kommer Rachel Carey igen!
The Capture, hela säsong 1 & två avsnitt av säsong 2, finns på C More.
Vuxna människor
Vuxna människor är en spinoff på filmen från 1999 med samma namn. I huvudrollen ser vi perfekt castade Carla Sehn som Mathilda, med samma »funktion« som Felix Herngrens rollfigur hade i originalet. Vi får höra hennes tankar, precis som vi fick höra Felix tankar i filmen. I samma stund som hennes kille Johannes (Simon Reithner) friar börjar hon tvivla på förhållandet.
Jag kan inte säga att jag blir helt knockad. Redan i första avsnittet körs det uråldriga skämtet från filmen om att hon tänker att hon måste ligga med någon hon möter i rulltrappan. Det känns för daterat. Två avsnitt in gillar jag casten men tycker att det mesta känns lite väl förutsägbart. Min favorit, förutom Sehn, är Vilhelm Blomgren i rollen som Mathildas kompis Emil. Men det räcker inte för att jag ska titta vidare.
Vuxna människor har premiär på TV4, C More och TV4 Play den 6 oktober.
This England
This England flaggar för att vara fiktion baserad på verkliga händelser och utspelar sig under covid-19-pandemins första våg. När serien börjar snabbspolar vi igenom 2019 och det växlar mellan verkliga bilder på Boris Johnson medan skådisarna i de andra rollerna smygs efter hand. Vid valsegern tar Kenneth Branagh över rollen som Johnson.
Det måste vara svårt att gestalta Boris, det känns som det i princip är omöjligt för Branagh att spela över, så han spelar snarare under. Under största delen av första avsnittet tvivlade jag på att jag kommer fortsätta titta (jag är ingen hobbyepidemiolog) men så kollar Johnson och hans tjej på Contagion hemma i tv-soffan i slutet av första avsnittet och jag är fast.
Serien är skriven av Michael Winterbottom och Kieron Quirke, och regisserad av Julian Jarrold och Winterbottom. David Holmes har gjort den snygga, dramatiska musiken. Eftersom Winterbottom är inblandad trodde jag att serien skulle kännas mer som en satir än den gör. Satiren finns än så länge i det finstilta, men serien har två avsnitt in en fingertoppskänsla jag gillar.
This England finns på Viaplay.
Riket-pepp
Nästa söndag har säsong 3 av Riket premiär på Viaplay. Mer om det i nästa nyhetsbrev.
Vi ses,
Björn