11 aug 2023: Matthew Broderick som skrupelfri företagstopp i Netflix Painkiller & Sigourney Weaver som krut-farmor i The Lost Flowers of Alice Hart + mer!
I veckans nyhetsbrev: Painkiller, The Lost Flowers of Alice Hart, Malpractice, The Man in the High Castle. Dessutom: Veckans påminnelser.
Painkiller
Uzo Aduba spelar Edie Flowers, en rätt ocharmig (väldigt bra spelat) utredare på åklagarämbetet i Roanoke, USA. Matthew Broderick spelar Richard Sackler, en av ägarna Purdue Pharma, företaget bakom det grovt beroendeframkallande läkemedlet OxyContin. Det är lika bra att jag säger som det är: Painkiller är ingen solskenshistoria, det handlar om opioidkrisen i USA och tar upp både rättsfallet kring och missbruket av läkemedlet. Här är det inte frågan om att själv avgöra vem som har rätt och fel. Varje avsnitt inleds med att anhöriga till dödsoffer för OxyContin-missbruk berättar att det vi kommer se är en dramatisering, men att deras anhöriga fanns på riktigt.
Taylor Kitsch spelar Glen Kryger, en bilmek som efter en skada börjar missbruka OxyContin. West Duchovny (David Duchovnys och Téa Leonis dotter) spelar Shannon Schaeffer, som jobbar för läkemedelsbolaget med att försöka få amerikanska läkare att förskriva läkemedlet. Clark Gregg spelar Arthur Sackler d.ä., som ville att familjen Sacklers kulturella arv skulle följa i Nobels fotspår, det vill säga att mer bli ihågkommen för fredspriset än för dynamiten. Jag tror inte att jag spolierar tv-upplevelsen när jag säger att det nog inte blir så.
Painkiller är bitvis tung och alltid välspelad, men ibland får serien en lite för komisk ton för min smak, även för att vara en drama-satir. Men ge serien en chans, inte minst för att se Taylor Kitsch – han är bäst. Serien är regisserad av Peter Berg, skaparen av Friday Night Lights, vilket säkert är anledningen till att Kitsch är med. Bra val oavsett!
PS Jag har inte sett Dopesick (Disney+), också den om opioidkrisen, så jag kan inte jämföra serierna.
Painkiller finns på Netflix.
The Lost Flowers of Alice Hart
När nioåriga Alice Harts (Alyla Browne) föräldrar förolyckas i en brand tas hon omhand av sin farmor June (perfekt, stramt spelad av alltid suveräna Sigourney Weaver). June driver blomfarmen Thornfield, där hon har byggt en fristad ihop med kvinnor som tidigare levt i förhållanden präglade av övergrepp. Vid sin sida har hon Twig (Leah Purcell).
Innan June kom in i bilden och hämtade Alice från sjukhuset fanns bibliotekarien Asher Keddie (Sally Morgan) som stöd för Alice. Det finns kopplingar mellan Asher och Alice som nystas upp under seriens gång. Tidigt i serien får vi reda på att det förekom våld i hemmet hemma hos Alice.
En av seriens styrkor är att berättandet får ta tid, men för den rastlöse kan det nog ta lite tid att luta sig tillbaka och hänga med i storyn. Det övernaturliga ligger under ytan och bubblar. Eller, rättare sagt är det det NATURliga som finns där hela tiden. I fjärde avsnittet spelas en vuxnare Alice av Alycia Debnam-Carey. När hon dyker upp tappar jag intresset lite, det är som att serien glömmer »vem den är«, men sen hittar den sig själv igen. Avsnitten delas upp i kapitel med blommors och blomuppsättningars betydelser som kapitelnamn. Effektivt och snyggt.
Eftersom det kommer så många bra filmer och serier från Australien så börjar även skådisarna från den delen av världen dyka upp i serie efter serie – en till mig närstående person påpekade att Alexander England, som spelar polisen John Morgan i den här serien även var med i Black Snow. Polisen är också äkta make till bibliotekarien och apropå henne var Sally Morgan förresten med i fantastiska australiska serien Love My Way för nästan 20 år sedan. Tyvärr går den serien inte att streama nu.
Men tillbaka till The Lost Flowers of Alice Hart. Avsnitten är timslånga, vilket är i längsta laget. Särskilt som jag precis har börjat vänja mig vid halvtimmeslånga drama-avsnitt, men med tanke på att det tar ett tag att komma in i berättartempot så kan det nog vara bra att avsnitten är långa.
The Lost Flowers of Alice Hart finns på Prime Video. Nya avsnitt släpps på torsdagar.
Malpractice
Niamh Algar spelar läkaren Lucinda Edwards, som anklagas för felbehandling efter att en akutpatient dör. Precis som i Painkiller är opioid-missbruk på tapeten. Lucinda är långtifrån älskvärd, vilket gör serien både bättre och sämre på samma gång. En ganska vanlig syn i läkarserier är att de äldre läkarna behandlar de yngre som skit för att de ska bli mer hårdhudade. Det gjordes med perfektion i This is Going to Hurt. I båda serierna är det personer med indiskt påbrå som blir utsatta för – och tar illa vid sig av – de äldre kollegernas cynismer och dryga kommentarer. Malpractice blir aldrig lika bra som This is Going to Hurt, men med den brasklappen – ge serien ett försök!
Malpractice har premiär på SVT Play den 16 augusti.
The Man in the High Castle
Kanske borde detta gå under rubriken »Veckans yrvakna«… Efter många om och men tänkte jag nämligen ge mig i kast med att se The Man in the High Castle. Serien är en »what if« där Tyskland atombombade Washington DC så Tyskland och Japan vann andra världskriget. USA är uppdelat så vissa delar styrs av Nazityskland och andra av Japanska imperiet.
Vi kommer in i handlingen 1962. Vår hjältinna Juliana (Alexa Davalos) får journalfilmer i sin ägo, filmer som som visar att de allierade vann kriget. Filmerna är skapade av »mannen i det höga slottet«. Det i mina ögon mest kända ansiktet sitter på Rufus Sewell, som senast sågs i Netflix-serien The Diplomat. Här spelar han nazist med den äran. Serien är baserad på boken med samma namn, skriven av Philip K. Dick.
Jag är osäker på varför jag inte sett The Man in the High Castle tidigare, jag älskar ju what if-serier… Och apropå det är ju åtminstone denna alternativa verklighet (vilket kanske är den egentliga svenska benämningen?) en betydligt mer drastisk händelse än ett Sliding Doors-ögonblick. Ett avsnitt in gillar jag det jag ser, så jag ska försöka hinna med den vid sidan av allt annat.
The Man in the High Castle finns på Prime Video.
Veckans påminnelser
Mannen under trappan på SVT Play. När jag skrev om Nattryttarna fick jag tips om en Jonas Karlsson-serie som jag inte hade sett. Jag sprang genast och köpte Mannen under trappan på dvd, men har fortfarande inte sett den… SVT:s beskrivning lyder så här: Fredrik har ett vackert hus, en underbar fru och två fina barn. Men vad pågår i det fina huset? Vad är det som händer med Fredrik? Och varför börjar hans familj vända sig emot honom?
Halt and Catch Fire på Viaplay. Så här sa jag till King Magazine om en av mina favoritserier någonsin. Det här var 2017, men gäller fortfarande: Alltför få tittare har hittat till en av senaste årens bästa dramaserie, Halt and Catch Fire. När serien börjar har 1980-talets pc-boom precis börjat. Den magnetiska före detta IBM-chefen Joe MacMillan söker upp ingenjören Gordon Clark och it-snillet Cameron Howe för att utmana datorgiganterna genom att tillverka framtidens dator.
And Then We Danced på SVT Play. Drabbande berättat om förbjuden kärlek mellan två unga manliga dansare i ett danskompani i Georgien. En gripande och mycket sevärd guldbaggevinnare!
Vi ses,
Björn