TVdags med Björn Finér 30 dec 2022: List-bonanza! Här är årets bästa filmer, tv-serier & dokumentärer
Det har blivit dags att knyta ihop tv-säcken för i år. Som vanligt har jag tittat (för) mycket på tv. När jag ibland får frågan »gör du inget annat än att titta på tv?«, svarar jag »jo, tyvärr«. Närrå! Men ja, jag tycker mycket om att titta på tv. Ni också, om ni har hittat hit.
En av nackdelarna med nyhetsbrev som format är att det är omöjligt att länka till enskilda texter. Leta efter förstoringsglaset på startsidan för att söka. Det finns texter om alla nedanstående titlar.
Nästa vecka kommer första pepp-listan för 2023 års tv-serier. Missa inte!
I veckans nyhetsbrev: Årets bästa utländska tv-serier, årets bästa nordiska tv-serier, årets bästa filmer, årets bästa dokumentärer och årets britt-mys. Dessutom spridda skurar om film- och tv-året som gått.
Årets bästa utländska tv-serier 2022
Det var jämnt skägg mellan 10-i-topp-serierna – alla är super! Men ettan är årets bästa och mest febriga serie. Nästa år ska jag försöka se några utländska serier från andra länder än Storbritannien och USA också.
1. The Bear
Carmy (Jeremy Allen White) är en kock som tidigare har jobbat på fina restauranger men som nu tagit över sin döda brors mack-sylta i Chicago. Han försöker styra upp verksamheten – kalla alla som jobbar i köket för »chef«, vill att de ska följa hans kökssystem och så vidare.
Det mesta är redan sagt om The Bear, men om du fortfarande inte har sett serien så kommer här…
Fem anledningar till pepp
Ni vill inte missa Ebon Moss-Bachrach, som gör sin karriärs (hittills) bästa roll som den »adhd:iga« kocken Richie, Carmys döda brorsas bästis. Hela casten är toppen med Moss-Bachrach lyfter serien några snäpp extra från en redan hög nivå.
Allt mat som visas ser sinnessjukt god ut.
Det är fler än en kock som har sagt att det här är den enda serien som kommer i närheten av hur det är att jobba i ett kök. Burr, säger jag, men också: Vad spännande!
Serien börjar med gitarriffet i Refused-låten New Noise. En vanlig dag känns riffet sjukt febrigt, här har riffet samma puls som serien. Högljutt, stökigt och otroligt inspirerande. Musikvalen i övrigt är sjösjuka, men ofta bra.
Ett kort exempel på seriens känsla: En hälsoinspektör hälsar på och ger dem ett »C« (inte bra!). Carmy säger ett (uppgivet räcker inte) »Motherfucker!«. Hälsoinspektören svarar bara med ett Chicago-lugnt »You can say that again…«, vilket så klart Richie gör.
The Bear finns på Disney+.
Sherwood (BBC, ska visas på SVT, oklart när)
The White Lotus S2 (HBO Max)
After Life S3 (Netflix)
Slow Horses S1 & S2 (Apple TV+)
Bad Sisters (Apple TV+)
Somebody Somewhere (HBO Max)
The Boys S3 (Prime Video)
Under the Banner of Heaven (Disney+)
House of the Dragon (HBO Max)
The Walk-In (ITVX, ej klart med svensk visning)
En spion bland vänner/A Spy Among Friends) (BritBox/C More)
Station Eleven (HBO Max)
The Responder (finns på SVT Play till den 6 juni 2023)
A Friend of the Family (SkyShowtime)
Pistol (Disney+)
Harry Palmer/The Ipcress File (finns på SVT Play till den 1 mars 2023)
Shining Girls (Apple TV+)
The Tourist (HBO Max)
Crossfire (BritBox/C More)
Mammals (Prime Video)
The Devil’s Hour (tål inte den svenska titeln: Djävulens tid, Prime Video)
The Terminal List (Prime Video)
Inside Man (Netflix)
Night Sky (Prime Video)
Men var är Severance, Better Call Saul, The Split, Hacks, Tehran, Pachinko, Yellowjackets och [insert din favoritserie här] då? Sanningen är att jag ligger efter med rubbet.
Årets bästa nordiska tv-serier 2022
För att vara någon som inte så gärna kollar svenska serier (det är svårt att vänja sig vid att kolla mer svenskt, de senaste tio (om inte tjugo) åren har jag nästan bara sett de största svenska snackisarna). Att jag använde ordet »nordiska« i stället för »svenska« i rubben är enkom för Fenris skull.
1. Vi i villa
Anders, spelad av perfekt castade Mattias Nordkvist, är en kille som har knutit handen i fickan alldeles för länge. Han jobbar på en talarförmedling som säljer in inspirationsföreläsare till företag. För Anders går det inte så jättebra, han jobbar i princip bara med en kändis, men vilken kändis sen.
Anders fru Filippa spelas av helt fantastiska Sanna Sundqvist – för att bara nämna två saker är sättet hon spelar smålullig på magnifikt och sättet hon bråkar på… burr! Johan Widerbergs rollfigur Martin är så opolitiskt korrekt man kan vara, kallar sina kompisar »fitta« när de spelar padel, är allmänt överlägsen och tokdryg – allt spelat med den äran!
I Vi i villa är blandningen av drama, komedi och satir mycket välbalanserat och pricksäkert. Jag gillar detaljer som tinnitus-pipet när det svartnar för Anders, de snillrika kamerarörelserna, kameraplaceringarna och scenerna i slow motion.
Seriens kaxigt synthiga soundtrack är ett perfekt »platsbygge«. Det är Johan T Karlsson, mer känd under namnet Familjen, som har komponerat och producerat.
Det är också värt att notera att Tove Eriksen Hillblom och Maria Nygren skrivit manus till både Vi i villa och tvåan på min lista, Meningen med livet. Vilket år de har! FLX har producerat.
Vi i villa finns på Discovery+.
Meningen med livet (Viaplay)
Fenris (Viaplay)
Mörkt hjärta (Discovery+)
Spelskandalen (SVT Play)
Nattryttarna (C More)
Kärlek & anarki (Netflix)
Harmonica (Viaplay)
Likea (C More)
Clark (Netflix)
Årets bästa filmer 2022
Som vanligt tittar jag mest på storfilmer. Nästa år ska jag utmana mig själv att se lite fler »svåra« filmer.
1. Guillermo del Toro's Pinocchio
Guillermo del Toros Pinocchio-tolkning är gjord med stop motion, musik av Alexandre Desplat och ett mycket stort sago-hjärta. Och det är så sagolikt snyggt. Det är rent av så vackert att det inte riktigt kändes som äkta stop motion, men det är det.
I del Toros tolkning heter syrsan Sebastian J. Syrsa, helt perfekt röstsatt av Ewan McGregor. Det tog dock några minuter för mig att vänja mig vid hans utseende, han är ingen skönhet direkt (förlåt för ytlig).
Tolkningen skiljer sig en hel del från Disney-versionen. Vi får en sorglig backstory, en förklaring till varför Geppetto vill ha en son. Räven Ärlige John och dockteater-ägaren Stromboli från Disney-tolkningen har här blivit ihopslagna till en person – greve Volpe, en Mussolini-diggare med Keith–Flint–från–Prodigy-frisyr, strålande röstsatt av Christoph Waltz. Filmen utspelar sig med andra ord i Mussolinis Italien.
Pinocchio själv är underbart obstinat! Hans röst görs av Gregory Mann. Alla röster är bra, men Pinocchios är bäst. I min text (som det här är en bearbetning av) från när Pinocchio hade Netflix-premiär tyckte jag det var lite konstigt att Geppettos Pinocchio är så »monsterlik«, med tanke på vilken stiligt snidad Jesus på korset han gjorde tidigare i filmen. En kompis påminde mig om att Geppetto var full som en kastrull när han skapade Pinocchio – okej då! Missa inte!
Pinocchio finns på Netflix.
The Batman (HBO Max)
Speak No Evil (streamingpremiär den 9 januari 2023)
Nope (hyr- och köpfilm)
De oskyldiga (Prime Video)
Hustle (Netflix)
Cha Cha Real Smooth (Apple TV+)
Thor: Love and Thunder (Disney+)
Doctor Strange in the Multiverse of Madness (Disney+)
Avatar: The Way of Water (bio)
Elvis (HBO Max)
My Policeman (Prime Video)
Top Gun: Maverick (SkyShowtime)
Black Panther: Wakanda Forever (bio)
The Menu (bio, premiär på Disney+ den 11 januari 2023)
Årets bästa dokumentärer 2022
1. Moonage Daydream (köpfilm)
Det var med stor oro jag såg Moonage Daydream tidigare i år. Jag har redan sett det mesta som går att se där David Bowie är med – jag vet att det finns en hel del aldrig tidigare visat material här, men ville inte ha för höga förväntningar. Regissören Brett Morgens film Cobain: Montage of Heck var bra, men inte den bästa rock-dokumentär jag hade sett. I så fall gillar jag till exempel The Stooges-dokumentären Gimme Danger mycket mer.
Så när jag kom ut från salongen var jag inte lika knockad som jag hade hoppats vara, men med det sagt är Moonage Daydream fantastisk – bara inte lika fantastisk som David Bowie. Men alla måste se!
Moonage Daydream finns som hyr- och köpfilm (och visas fortfarande på bio).
This Much I Know to Be True (hyr- och köpfilm)
Ett jävla liv – en film om Bodil Malmsten (ej tillgänglig för streaming)
Selma Lagerlöf (finns på SVT Play till den 26 december 2024)
Light & Magic (Disney+)
Laleh – Välkommen hem (finns på SVT Play till den 7 juli 2023)
Hård rock på export (finns på SVT Play till den 17 februari 2023)
Alfons bit för bit – En film om Gunilla Bergström (finns på SVT Play till 26 januari 2025)
The Golden Age – en film om Union Carbide Productions (finns på SVT Play till den 18 januari 2023)
Jimmy Savile: A British Horror Story (Netflix)
Årets britt-mys 2022
I stället för att peta in dessa serier i den vanliga topp-listan bröt jag ut britt-myset, för ibland är det bara britt-mys som funkar.
I vår herres hage (SVT Play)
Ridley (BritBox/C More)
Chelsea Detective (finns på SVT Play till den 29 oktober 2023)
Dödligt kapitel (finns på SVT Play till den 30 juni 2023)
Mum (BritBox/C More)
Innan jag tackar för i år kommer avslutningsvis några spridda skurar om film- och tv-året som har gått.
Årets…
… det går inte att vinna: Film- och tv-kritik har diskuterats flitigt både när och fjärran de senaste månaderna. Tv-bolagen kontrar med att i allt större utsträckning blurba random tv-tittare, typ: »uddaanvändarnamn Jag tyckte ›Usel serie‹ var jätterolig.«
… cameo: Rupert Friend i Obi-Wan Kenobi. Jag tycker att serien var habil och tänkte på Obi-Wan lite som en one-hit-wonder som får gå tillbaka till att jobba i fabrik/på kontor efter att rockstjärneplanerna gick i stöpet.
… superhjälte-tröttma: Visst, jag tyckte om The Batman, och Thor- och Doctor Strange-filmerna, men jösses, vad Black Adam var dålig. Och Peacemaker och Ms. Marvel. För att inte tala om jul-sömnpillret med Guardians of the Galaxy-gänget, trots Kevin Bacon. Och att James Gunn får kontroll över DC gav mig inte superhjälte-hopp inför framtiden. Men superhjälte-perioden som har varit kanske räcker. Vi får se vad som händer.
… onödigaste remake: Ten Percent. Såg inte klart, trots finfina cameo-inhopp. Var det någon som såg klart?
… sömnpiller: Sagan om ringen: Maktens ringar. Är den värd att hålla sig vaken för?
… (näst) svåraste serie för mig att ta mig igenom: Andor. Nu har jag försökt fem–sex gånger, men jag glömmer hela tiden att se mer än några avsnitt innan jag inser att jag tänker på annat. Jag gör nog ett nytt försök inom kort.
… Jennifer Coolidge är med, så jag kollar: The Watcher. Men så jättebra var den ju inte, kanske inte ens bra. Men okej, jag kollade ju för att Naomi Watts var med också.
… högtravande: The Peripheral. Mitt problem med »hård sci-fi«, om det där nu ska vara det. Det blir så jävla tråkigt.
… magplask: Prime Video-serien Toppen. Den hade många förutsättningar för att bli bra men det blev den inte. Skådisarna är toppen och trailern från Gröna Lund är kalas. Vad hände?
… depp: Att jag inte gick på fler Sven-Bertil Taube-spelningar och -föreställningar.
… nu vill jag aldrig mer höra se den där hemska människan mer: Inventing Anna.
… vad håller ni på med, Netflix?: Försöket till Resident Evil-reboot som var exakt hur dålig som helst.
… skilsmässo-mys: State of the Union (HBO Max). Älskade första säsongen, med Rosamund Pike och Chris O'Dowd i huvudrollerna. Och andra säsongen var lika mysig den, med Patricia Clarkson och Brendan Gleeson i huvudrollerna.
… doku-såpa: Gift vid första ögonkastet. Jag har låtit bli att se doku-såpor länge nu, de tar så lätt över ens liv. Men vilken känslomässig skämskudde-resa det var.
… julserie-besvikelse: Jag såg fram emot Julstormen (Netflix), inte jättemycket, men lagom. Jag gillade Per-Olav Sørensens tidigare julserie, Home For Christmas, men det här var inte för mig. Trots att min favorit, Ida Elise Broch, var med.
… jag gav upp: Jag såg inte klart Riket Exodus. Jag orkade inte.
… upp som en sol, ner som en pannkaka: The Old Man. Eller, jag såg klart och kommer se nästa säsong med, men serien blev verkligen sämre och sämre för varje avsnitt.
… dummaste citat: »Svart krabba, är allt under kontroll?« Jag tyckte Svart krabba var rätt okej ändå, jag gillade stämningen – som en två timmar lång Kent-video. Men den var så klart stendum också.
… blurb: Det var en sjuk…t mysig egoboost att se sitt namn på stan.
… bli nedtagen på jorden några minuter senare: Journalisten Christoffer Röstlund Jonsson telling it like it is:
… scen: Ni har väl redan sett den, men vi kollar igen. Jennifer Coolidge i årets scen, från säsong 2 av The White Lotus. Varsågoda!
Och därmed knyter vi ihop säcken för i år. Tack för att du har läst och – GOTT NYTT ÅR! Hoppas vi ses 2023!
Björn